Huset – läget 16.2.2018

Jaha, här har det minsann ekat tomt den senaste tiden. Har blivit långa dagar så har helt enkelt inte orkat ta mig an att uppdatera här. Ikväll är jag hemma och förbereder helgen mat, så måste passa på, innan man glömmer vad vi sysslat med.

Läget just nu är i alla fall att vi äntligen fått börja plocka in saker istället för att kasta ut dem. Känns obeskrivligt skönt. Man kan inte föreställa sig hur mycket tid det kan ta att riva ett helt hus på insidan. Men en dryg månad blev saldot. Visst finns det ännu små saker som skall ut av det gamla, som t.ex. tapeterna som jag skall ta mig an nu i helgen med hjälp av mamma. Men eftersom vi samtidigt börjat bygga upp på nytt så känns det ändå som att vi är voiton puolella.

Nu har vi alltså allt pikat, alla skivor som måste bytas är nere, avloppsrören är delvis bytta och förgrenade, tamburens golv och tak är utrivna, all takpanel är nere och den överlopps sanden är utkörd från köksgolvet. Vi började lägga tillbaka isoleringen redan tidigare denna vecka, men nu tror jag att sambon eventuellt håller på med det andra lagret.

I helgen skall vi själva gjuta lite för att lappa vissa ställen efter pikandet, och för att få lite mer raka och vågräta linjer att fortsätta med. Sen skall det torka lite och sedan är följande steg att dra ny el (den del som skall i golvet), lägga isolering i resten av huset, ny armering, golvvärmeslang osv.

Eftersom vi fick en ofrivillig deadline gällande gjutning av golvet, då firman som skall komma och göra det måste komma före 12.3, gäller det att lägga i en snabbare växel nu. Men sambon har semester att ta ut som tur, så det ska väl fixa sig på något vänster. Jag tröstar mig med att jag jobbar bättre under press ;)

Tänkte bjuda på lite bilder från de här två senaste veckorna, bland annat från förra helgen då det hände en hel del. Då fick vi avloppsrören bytta och köksgolvet utjämnat. Mamma och jag bar och kärrade både betong, sand och trä, så att mina händer slutade fungera normalt. Hade ingen känsel i dem på morgnarna, och högern fick jag inte ens ihop i knytnäve. Efter några dagar vila denna vecka och lite massage så börjar de ha återhämtat sig nu som tur. Kul med träningsvärk på alla möjliga konstiga ställen hela tiden :)

Söndagsbrunch och babyshower med flickorna, och lite hus.

Igår lyckades vi äntligen samlas alla fem igen, efter en väldigt lång tid. Jag pratar alltså om mina vänner från studietiden. Börjar vara lite svårt att få det pusslat nu för tiden när alla har familjer. Men igår lyckades vi som sagt. Och eftersom en i gänget väntar smått så passade vi också på att ha lite babyshower tillika. En hemskt oamerikansk babyshower, men i alla fall. Vi gjorde det på vårt vis. Och jag tror det var uppskattat.

För min egen del var det åtminstone väldigt behövliga timmar. Skönt att få prata av sig ordentligt, och plöja igenom allt som hänt sen vi sist sågs. Det är ofta både skratt och tårar när vi träffas, och så också den här gången. Så skönt med vänner man bara kan fortsätta med där man lämnat av senast, trots att vi inte ses mer än några gånger i året alla fem. Tusen tack flickor ❤️

Idag har vi då sen rivit igång en ny vecka med lite mera renovering i planerna än förra veckan. Jag har plockat ner takpanel i det sista sovrummet, och dragit ut ett hundratal clips efter det. Ganska monotont arbete, men passligt hjärndött såhär en måndagkväll. Nu är det bara hjälpkök och badrum kvar vad gäller rivning av takpanel, så bland annat det på min lista för resten av veckan.

En jobbig vecka.

Det här med renovering är ju verkligen inte bara roligt och spännande hela tiden. Det är tungt, och jobbigt, och tidskrävande, och påfrestande för både kropp och knopp. Och eftersom jag beslutat att dela med mig av hela vår renoveringsprocess här på bloggen, så ingår också detta. Stunderna då renovering verkligen inte är en dans på rosor. Ifall nu någon trodde det.

För första gången under vårt renoveringsprojekt har jag nämligen den här veckan känt mig slut. Riktigt slut. En intensiv helg med kroppsligt arbete, som fortsatte ännu på måndagkväll, gjorde ju förstås sitt. Och sen med jobbet, allt renoveringsrelaterat, och allt annat i livet som snurrar i huvudet hela tiden så kom allt liksom ikapp. Och kände nästan en gnutta förtvivlan över alltihopa. Blir väl så när man blir riktigt trött.

Det här resulterade i ett migränanfall på tisdagen. Och för första gången såg jag kopplingen helt klart. Det är ju så tydligt. Min migrän går hand i hand med min stressnivå. Och problemet har ju kanske varit att jag inte insett när jag blir stressad. Det händer omedvetet, och vid det laget då jag själv inser att jag är stressad, ja då har migränanfallet redan brutit ut. Även om jag inte kunde motverka just det här anfallet, för att jag kände att jag inte hade tid att ta det lugnt på måndagen, varken på dags-eller kvällsjobbet, så insåg jag ju att det var precis det jag borde ha gjort.

Det här med att börja gå på zonterapi och akupunktur är det bästa beslutet jag gjort beträffande min migrän. Och överlag mitt eget välmående. Har insett så många saker om hur min kropp fungerar, och vilka signaler den försöker sända mig när det håller på att bli för mycket. Jag tror inte att det är något som nödvändigtvis fungerar för alla, man måste nog ha ett öppet sinne och våga tro på att det fungerar för att det faktiskt skall göra det. Men för mig har det betytt väldigt mycket, och bara jag kommer ihåg att stanna upp och lyssna på signalerna, så kommer nog många anfall kunna avledas i framtiden.

Med anledning av migränen på tisdagen, och att jag hade linedance ikväll, har jag inte varit ute i huset sedan måndagkväll. Har dessutom annat program både på lördag och söndag, och kommer inte hinna vara ute mycket då heller. Så nu försöker jag övertala mig själv om att det är helt okej. Att jag inte skall ha dåligt samvete över det. Att jag behöver ha lite annat program emellan för att orka ro iland projektet, som ju inte kommer vara klart ännu på många många månader.

Som tur är vi ändå på samma linje med sambon gällande det här. Vi är amatörer på så många områden av det vi sysslar med just nu, så det är okej att det tar sin tid. Och det är okej att ha ett liv på sidan av det också. Man kan ju liksom inte stänga av allt annat i livet för gud vet hur många månader framöver. Så den här veckan blir arbetsinsatsen helt enkelt lite mindre, och så får man igen jobba på lite mer i nästa vecka. Så får det helt enkelt bli. Och inga dåliga samveten. Punkt.

Throwback till en dag i november då vi inte visste vad stress var för något.

Och på tal om han på bilden. Så tacksam att få genomföra det här gigantprojektet med just honom ❤️

Huset – de skitiga jobben.

På tisdagen kom mamma och hjälpte några timmar på kvällen. Vi började ta ner lite takpanel i ena sovrummet, men blev lite på hälft då elektrikern inte var på plats utan hamnade jobba.

Så vi förflyttade oss från sovrummet in i bastun istället, och började riva takpanel där. Och det var väl ungefär då som det slutade gå bra för mig. När jag skulle stiga upp på stolen slog jag huvudet i spjället, med en stor bula som resultat. Sen en stund senare när jag skulle dra löst en spik från taket, gav spikens huvud efter och jag fick hammaren med full kraft i huvudet, till hälften framme i pannan. Det tog så sjukt att tårarna rann medan jag stod på stolen och svor. I det här skedet borde man ju då förstått att ge upp och gå hem. Men man gillar ju inte att lämna saker på hälft, så vi fortsatte. Det resulterade i att jag hade ett stort lass med torkad mösskit i håret och innanför kläderna. Det fanns alltså två gamla mössbon i taket, de hade ätit sig ner genom isoleringen och genom folien, så att hela härligheten låg på panelen vi rev ner. Det var då mindre mysigt kan jag säga. Är väl inte direkt livrädd för möss, men tycker inte om när de överraskar mig om vi säger så. Som tur så var det här ändå gamla bon, så vi behövde inte stöta på några levande exemplar.

När all mösskit var uppstädad tog vi kväller, det tyckte vi att vi hade förtjänat.

På fredagen var sambon ledig från jobbet och drog igång med ett av projektets skitigaste jobb. Pikning av betonggolv. När jag kom ut på fredag efter jobbet möttes jag av denna syn:

Sen var det bara att ta på sig andningsskyddet och börja kärra ut. Vilket faktiskt tog längre tid än själva pikandet…

Igår fick vi igen hjälp av mamma och pappa hela dagen. Plus att mamma laga mat och bjöd oss på lunch. Så otroligt tacksam för deras hjälp på alla sätt och vis ❤️

Medan sambon pikade och vi väntade på att få börja kärra ut, tog vi oss an takpanelen igen. Så nu är ena sovrummet och hallen fixad. Bara resten kvar :)

Statusen av pikandet igår när vi åkte hem var att två lager kommit bort i badrummet, ett i bastun, och hela lagret i hjälpköket. I badrummet och bastun har de gjutit i två etapper, medan det i hjälpköket var en enda platta före vi kom till isoleringen som står på bottenplattan.

Idag är tanken att ännu pika bort lite av bottenplattan i badrummet så vi kommer åt att förgrena avloppet. (Vi ska lägga in en lavoar som inte funnits tidigare.)

Och efter det är det kökets tur. Där skall avloppet flyttas och alla bruksvattenrör bytas ut, så vi hamnar pika ganska mycket. Ja eller vadå vi, sambon menar jag naturligtvis. Jag orkar nämligen inte ens hålla den där maskinen upprätt…

Idag var tanken att sova lite längre, gå och rösta i presidentvalet, och först sen åka ut och riva igång igen. Man vill ju inte störa grannarna så jätte tidigt på en söndagmorgon liksom. Men själv har jag nu varit vaken i en och en halv timme och skulle helst åka ut med detsamma. Så kul nu när det händer nånting som syns. Och dessutom börjar det här vara slutskedet av demoleringen. Om man int räknar med lite tapeter och sånt förstås som ännu skall ner. Men förutom det så börjar det snart vara dags att svänga på projektet och faktiskt börja bygga upp på nytt. Så jäkla skönt efter en månad av bara rivande kan jag berätta.

Huset – lägesuppdatering.

Jaha hörni här gnatar vi på nästan alla kvällar och veckoslut, och ändå känns det som att inget händer. Men sen senast har vi fått ner alla kakel i badrummet, tagit ner lavorna och panelen i bastun, kopplat bort varmvattenberedaren och tagit ner fönsterlister.

Sen är man ju inte så himla snabb när man inte gjort allt det här förut, och inte alltid nödvändigtvis har alla rätta verktyg heller. Men jag försöker ha lite tålamod, trots att jag inte har det ;)

På lördagen gjorde vi en hel dag här ute, medan söndagen igen gick åt till en IKEA, Motonet och K-Rauta utflykt. Men det var nu något som måste göras, och kändes ändå bra att få gå igenom planen med någon som ritar kök alla dagar. Inte mycket som behövde ändras på heller. Layouten blev precis som vi hade planerat den, så bara några små tekniska detaljer som rättades till. Ja och så ritades bänkskivorna upp och måttbeställdes. Kan berätta för er att kvittot vi kom ut med från IKEA är det längsta kvittot i världshistorien, innehållande alla delar i både kök och hjälpkök…

Riktigt bra service måste jag också säga de hade där på kökssidan. Vi var där 10.15, blev bjudna på kaffe och bulle medan vi väntade en knapp timme på vår tur, och sedan tog genomgången kanske 20 minuter, varefter vi blev bjudna på mat och kaffe, medan hon förde över köket i beställningsprogrammet och det var liksom det. Sen var det bara att betala på vägen ut. 10 poäng av 10 möjliga, verkligen.

Nu är det bara att vänta på leveransen som kommer i slutet av mars. Som ju helst skulle få vara imorgon om ni frågar mig. Då är vi förhoppningsvis ganska långt påväg med de här enligt mig ”tråkiga” skedena i hela projektet :)

Ikväll har jag pysslat på med lite smått och gott av varje sort här ute. Började dock med att åka via K-Rauta och inhandla en skottkärra. Fredag till måndag skall här pikas golv nämligen, så behövdes införskaffas hjälpmedel för all betong som skall kärras ut.

Imorgon är det takpanel som står på schemat för mig. Skall riva lite för att möjliggöra dragningen av ny el. Och när jag skriver lite så menar jag all panel i hela huset förutom köket, typ. Så med det i åtanke skall jag nu ta och söka mig hemåt och ladda upp för en ny arbetsdag i två skift imorgon.

Hemmakväll.

Och med hemmakväll menar jag hemma i stan. Än så länge är det nämligen lägenheten som är hemma och huset är… ja, huset i Tenala. Inte mycket till hem än så länge, med tanke på att hela insidan är utriven. Men det skall väl svänga i något skede får vi hoppas, känslan om var hemma är :)

Ikväll får alltså sambon ta ner de sista väggkaklen i badrummet riktigt själv, medan jag är hemma och fixar med hushållet lite. Tvätt och handlas och matlagning inför helgen osv. osv.

Just nu sitter jag faktiskt i soffan och pausar en stund. I väntan på att klockan blir så mycket att sambon börjar komma hemåt, och jag kan lägga in tacopajen i ugnen. Helgens lunch kom just ut därifrån, och salladen är färdigt förbered i kylskåpet.

Borde ju rimligtvis kunna sitta här en stund utan dåligt samvete. Men tydligen har den här senaste veckornas takt blivit på, för just nu känner jag mig hemskt dålig över att sitta och ta det lugnt en stund. Ska ändå fortsätta med det tänker jag, känner att lite laddning inte är helt fel ändå :)

Måndag, igen.

Känns som mina veckor bara består av måndagar just nu. Veckosluten bara flyger förbi och kvällarna är alldeles för korta. Men det är väl bara så det är.

Har inte så mycket att komma med här heller förutom renovering. Ni hamnar tyvärr stå ut med det en tid :)

I lördags var jag här hela dagen och tog ner det sista av väggen, dvs. stolparna. Drog ut cirka 7 miljoner spik, skivorna skulle inte kommit ner därifrån fastän det skulle blivit orkan här i Tenala, jag lovar! Men lite svett och några svordomar så var allt nere och all spik utdragen.

På eftermiddagen kom mamma och hjälpte mig några timmar. Vi påbörjade kakelrivningen i badrummet. Inget lätt jobb att göra för hand kan jag säga. De jäklarna sitter som bara vad. Men 2/3 av en vägg lyckades vi i alla fall åstadkomma.

Igår kunde jag knappt använda högerhanden alls. Hade en sån himla träningsvärk. När man liksom inte vanligtvis jobbar med en hammare i handen. Tror det blir att ta till lite powertools i fortsättningen…

Men passligt nog blev det en mellandag med renoveringen igår, och istället tog vi sikte på IKEA. Vi behövde kolla in lite köksalternativ i verkligheten, och komma lite närmare ett beslut. Eftersom det är kökskampanj där under januari så vill vi få in beställningen redan nu. Det är inte som att vi kommer sätta upp köket de närmaste månaderna nämligen, ifall ni nu trodde det :)

Det var ett givande besök, så nu har vi nog valen ganska långt på det klara. Nu är det bara vissa av maskinerna vi ännu funderar på om vi skall ta via IKEA eller inte. Vad säger ni, någon erfarenhet av deras köksmaskiner?

Ikväll har jag klämt in ett par timmar här i vårt kaos, men nu börjar akkun vara slut för idag. Passar bara på att äta lite innan jag åker hem, finns nämligen mera saker i kylskåpet här än ”hemma” ;)

Och på tal om kylskåp, låt mig presentera vårt tillfälliga kök/omklädningsrum/verktygsbod/förvaringsutrymme:

Huset – demolering.

Från och med vår andra dag här i huset, dvs. sedan den 2.1, har vi varit här och rivit nästan alla kvällar, plus hela förra veckoslutet. Och visst går det ju framåt, fastän inte riktigt i den takt som ens egna tålamod skulle önska. Men hiljaa hyvä tulee brukar man väl säga :)

Det första vi började med var att ta ner alla skåp i kök och hjälpkök. De första dagarna hade vi ingen vagn på gården ännu, så det blev först en liten uppsamling i hallen.

När skåpen var nere sysselsatte jag mig med kakelrivning i köket. Sambon tog ner skivorna från en vägg i köket för att komma åt elen. All el kommer förstås att dras om och elskåpet bytas ut. Man bor ju med en elingenjör liksom.

På veckoslutet fick vi hjälp av min mamma och pappa, och då hände det grejer minsann. Alla köksskåp hamnade ut från hallen upp i vagnen, golven rök i köket, vardagsrummet, hallen och i två sovrum, och en vägg började rivas. Mamma och jag hade dessutom listrivningstalko, så alla lister är numera ett minne blott.

Planen är alltså att lägga in golvvärme i hela huset och på så sätt eliminera elbatterierna. Och för det har vi nu alltså rivit golvytorna och isoleringen, så att vi är nere på plattan. Väggen som rivs skall flyttas, så att vi får lite mera utrymme i vardagsrummet och därmed plats för ett ordentligt bord.

Så ja, det ser väl närmast ut som ett bygge, inte en renovering. Men skall man en gång göra så får man göra ordentligt. Och inte så att man ångrar något som blev ogjort sen efteråt.

Igår och idag har sambon hamnat jobba långa dagar, så ikväll när jag pynjade på här för mig själv förbarmade pappa sig över mig. Han kom upp och hjälpte mig få ut golvet i det sista sovrummet. Så nu är det bara vessan och tamburen kvar. Ja och hjälpkök, dusch och bastu förstås, men där blir det att använda pikmaskinen. Där är hel betongplatta ända upp till golvmattan och kaklen nämligen.

Nu blir det kväller för mig för idag. Imorgon med nya tag igen, och då skall det sista av väggen rivas mellan vardagsrummet och sovrummet, och i helgen blir det antagligen kakelrivning i badrummet. Så att sånt här hos oss. Ni vet var ni hittar oss ;)

Huset – utgångsläget.

Hej på er! Länge sen. Vi har ju numera ett litet husrenoveringsprojekt som vi pysslar med, så tystnaden här beror på att vi varit sysselsatta där ute alla kvällar denna vecka.

Tänkte visa er lite bilder inifrån huset, som är tagna före vi började riva ner allt. Och när jag skriver allt så menar jag faktiskt nästan allt. Så gott som hela huset blåses ut på insidan. Och vi har ju fått en och annan kommentar om detta. Varför bygger ni inte ett helt nytt hus? Tja, det är läget som avgjorde den saken. Plus att det lätt skulle blivit ett mycket dyrare projekt att bygga nytt än det vi gör nu.

Exakt vad allt vi ska göra om får bli till ett senare inlägg, men nu alltså utgångsläget:

Tamburen

Hallen

Sovrum 1

Sovrum 2 – Ser ut ungefär som sovrum 1. Där finns ingen lampa för tillfället så har inte kunnat knäppa någon vettig bild.

WC:en

Vardagsrummet

Kontoret / Sovrum 3

Köket

Hjälpköket

Badrummet

Bastun

Nyårsafton 2017-2018.

Vi hade väl med sambon sådär halvt planera att vi skulle fira ganska lugnt igår. Äta, umgås, dricka några glas vin, kolla in raketerna och dricka lite skumppa vid tolvslaget. Och allt det här gjorde vi ju också. Förutom att det blev lite något annat också än bara två glas vin och skumppa vid tolvslaget… Hehe. Så kan det gå, även för oss. Halv sex imorse kom vi innanför dörren här hem.

Så sådär kort summerat blev det en mycket lyckad nyårsfest. Oplanerat är alltid bäst. Alltid. Även om det sällan blir annat än bra med det här gänget. TACK allihopa!