Dagens prövning.

Jag har konstaterat detta flera gånger tidigare. Idag blev det bekräftat igen en gång.
Allmänna fortskaffningsmedel är INTE för mig.
För det första tycker jag det är superjobbigt att dela sådär små utrymmen med en massa andra mänskor. Det är trångt, obekvämt och jobbigt.
För det andra går det aldrig smidigt eller enkelt när jag ska försöka ta mig på det här naturvänligare sättet från punkt A till punkt B.
Trots dessa tidigare erfarenheter tyckte jag ändå det lät som en bra idé att ta tåget till stan idag. (Orsaken bakom ligger i att vi skall ut och äta med jobbet idag, och för att inte behöva tacka nej till matvinet, lockade tågåkandet just idag, trots tidigare negativa erfarenheter.)

Med facit på handen var detta nog inget vidare bra beslut, fast det började rätt så bra. Tåget var i tid då jag hoppade på i Karis och jag hade plats i den lilla sällskapsdjurskupéen längst fram i tåget, så det var lugnt och skönt. Men efter Kyrkslätt började det gå utför. Vi sniglade oss fram, och i Helsingfors var jag 20 minuter senare än beräknat. Nåja, 20 minuter tänker ni, det är ju inte hela världen. Och nej, det är det ju inte, men ändå tillräckligt mycket för att vara störande.
Tyvärr fortsatte min resa inte något smidigare då jag hoppade på bussen ut mot Gräsviken. Bussen blev full redan då jag steg på vid Järnvägsstationen, och så vällde det bara in mera mänskor på alla hållplatser. Pricken på i var en grupp på 20 dagisbarn som trängde sig in i bussen några hållplatser innan jag skulle stiga av. Försök nu sen ta dig ut genom havet av yra barn innan bussen åker vidare från din hållplats. Inte så hemskt enkelt då man strategiskt placerat sig längst bak i bussen. Men äänen voimalla lyckades jag fånga chaufförens uppmärksamhet, och trots motgångarna kunde jag äntligen stiga av och traska över gatan till jobbet.

Jag kan igen enkelt konstatera, att om jag var tvungen att åka tåg och buss till jobbet alla dagar, så skulle jag bli helt slut. Och visst visst, man vänjer sig säkert, men nej, det är nog inte för mig. Jag uppskattar tystnaden och lugnet i den egna bilen alltför mycket. Kalla mig landepaukku bara, för det är jag :)