Drumsö bro.

Vet ni, trots mina många obehagliga upplevelser på på den här bron, så börjar jag sådär sakta känna mig ganska hemma på den. Man har lärt sig att akta sig för svirvelspöna på morgnarna, och när man går hem på eftermiddagen får man aktivera ögona i nacken för att inte bli överkörd av cyklisterna. Dessutom har ingen på länge fallit ner från bron. Man har vant sig antar jag, och liksom hittat sin plats i kaoset på något sätt.

Det kan också hända att det har med sommarens ankomst att göra. För trots att det aldrig är riktigt varmt på Drumsö bron, så är det åtminstone inte längre så kallt att man förfryser hela kroppen när man vandrar över den… Nu kan man t.o.m. njuta av solen och naturen. Och utsikten. Igår bongade jag bl.a. den här.

Och jo, det kan hända att jag har lite lite brist på bloggidéer när jag börjar skriva om en bro…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s