När man fått känna att man lever.

Jag överlevde helgens arbetskeikkor. Just och just får man väl tillägga. Saldot är en stukad fot, en glasbit i handen samt träningsvärk i muskler jag inte kom ihåg att jag hade.
Eftersom det inte blev nånting ledigt alls det här veckoslutet så har den här måndagen varit sällsynt trög. Känns som jag inte vaknade ordentligt på hela dagen, trots x antal muggar kaffe på morgonen och choko efter maten.

I hopp om att vakna till liv och sträcka på alla ömma muskler tog jag en promenad runt stan efter jobbet. Solen hade äntligen vaknat till liv igen och mänskorna med den. Blev också en sväng i butikerna eftersom helgens förtjänster förstås brände i fickan. Men hittade faktiskt inget som föll mig i smaken. Likaså bra får man väl säga :)
Pausade en stund nere vid hamnen och njöt av solen, men så kände jag att jag höll på att somna, och då var det dags att gå hem. Skulle jag somnat på parkbänken kunde ju folk fort ha trott att jag slocknat av helt andra orsaker än trötthet…

Nu är jag parkerad på balkongen och har inga planer på att förflytta mig härifrån på en tid. Solstolen är passligt bekväm att somna i den också nämligen. Dessutom kom sambon just hem med mat, så behöver inte ens stiga upp för att gå till kylskåpet. Passar utmärkt en dag som denna :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s