Halv 8 hos Karo.

På lördagkväll hade vi alltså träff med flickorna. Det hade ju gått en tid sen sist, och sällskapet hade t.o.m. hunnit utökas med ett litet 3-månader gammalt charmtroll. Och även om han tog upp en del av vår uppmärksamhet, så hann vi också med många intressanta diskussioner. Roligt hade vi, som vanligt. Och maten var riktigt god! 

   

 

 

Vanligtvis då vi träffas brukar vi sitta och prata till inpå småtimmarna. Den här gången tog dock kvällen sig en helt annan utveckling plötsligt. Maarit kom på den briljanta idéen att vi skulle fara till Affes i Karis. Bara för att vi inte hade varit dit på gud vet hur många år. Och så blev det. Maarit, Karo och jag for till Affes. De andra två var betydligt klokare och åkte hem :)

  

När vi kom dit, klockan var väl lite över elva, så var det rätt så glest med folk. Blev ändå genast tydligt att vi drog upp medelåldern ganska mycket. Men hej, vi lät oss inte stoppas för det. När vi nu en gång hade kommit oss iväg ut. Så vi drack några drinkar, tog tappert några shottar och besökte dansgolvet flere gånger. Och herre jestas vad roligt vi hade. Maarit, min vän, du är hejdlöst kul! Vet inte när jag senast skrattat sååå mycket…

  

  

Nångång efter halv två gav vi upp, och konstaterade att vi skall nog gå hem nu. Klokt beslut. För shottarna fick man ändå sota för tillräckligt igår. Hujedamig.

Gjorde absolut ingenting igår. Med stor möda fixade jag ihop lite mat åt sambon på eftermiddagen, men det var också allt. Eftersom sambon också hade varit ut på lördagen, låg han också ganska lågt hela dagen. Vilket betydde att tvätthögen fortfarande väntade på oss. Så idag har jag bara bykt hela dagen. Inte så inspirerande jobb direkt, men nödvändigt förstås. Och det positiva är att man nu kan se golvet igen.

Mentalt försöker jag förbereda mig på att återvända till jobbet imorgon. Det går väl sådär. Känns lite overkligt. Av någon anledning har de här två senaste veckorna känts som evigheter. Som om jag inte jobbat på ett par månader eller så. Men samtidigt vet jag att efter morgondagen kommer det kännas som om jag inte varit borta alls… Så det är bara att bita ihop och kämpa vidare. Snart är det sommar :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s