Sista dagen.

Idag på förmiddagen tog vi bussen till Kinsale. Resan tog ungefär en timme, och bussen var nästan helt full. Vägen kan liknas vid typ Fagervikvägen, både till bredd och kurvmässigt. Så jag fick fokusera från bakbänken allt vad jag kunde för att inte bli alltför illamående…

Men bussresan var såå värd det när vi väl var framme. En så mysig liten stad, och precis vid havet. Någonting med havsluften som får en att känna sig som hemma. Vi vandrade omkring lite, men det blev inga långa strapatser idag, till sambons förtret. Min stukade fot har börjar visa tecken på att den kanske inte blivit helt bra. Så nu får vi minska på kilometrarna lite.

   
 
Istället släpade vi med honom på en båttur runt hamnen i Kinsale. Vi puttrade på sakta och kollade in staden och närliggande sevärdheter. Så fina ställen det finns hörni… 
   
    
   
Och till och med vädret var på vår sida idag. Solen har inte skinit så här mycket på alla de här dagarna som den gjort idag. Jag är t.o.m. lite röd om näsan…

Som avslut på kvällen, och på vårt besök här i Cork, tog vi några kalla på stan när vi var tillbaka från Kinsale.

   
    
Sen var det dags att säga hejdå till Mimmi, vilket inte var något roligt alls. Ledsamt att åka hem, då man vet att vi inte ses förrän till julen… Å andra sidan går veckorna så jäkla snabbt, så snart är den här också.

Vet inte om det var ett tecken av något slag, men regnbågen uppenbarade sig i samma stund… 

Tack och hej Mimmi, vi kommer sakna dig!

 
Vi tar alltså bussen härifrån Cork imorgon klockan elva på förmiddagen, och borde vara framme i Dublin klockan två ungefär. En hotellnatt har vi bokad där, förrän vi sen flyger hem på torsdag kväll.

Sådär jätte mycket kommer vi inte hinna se i Dublin, och vi har inga fastslagna planer heller. Så det får vi helt enkelt ta på känsla. Resans huvudmål var ju Cork, och Mimmi i synnerhet, så Dublin blir mer som en liten bonus.

Blarney.

Igår på förmiddagen tog vi bussen, ca 25 minuters resa, ut till Blarney. Blarney är en liten by, var det finns ett känt slott, Blarney Castle.

   
  

  
 

  
  
Ni har kanske någon gång hört om The Blarney Stone. Det är en kalksten som sitter inbygd längst upp på väggen på slottet. Enligt legenden skall man kyssa stenen för att belönas med ”the gift of the gab”, dvs. talets gåva. För att komma åt stenen måste man lägga sig ner och böja sig bakåt med huvudet neråt mot marken. Denna uppgift överlät vi åt sambon… 

  
 
Runt slottet finns också en massa fina trädgårdar, skogar och promenadrutter. Vi gick nästan igenom hela stället, och totalt landade vi på nästan 17 km igår! Sambon är nöjd, medan jag och Mimmi mest har ont i fötterna :)

   
  
   
 
Sen var det riktigt passligt att igår avsluta kvällen på bio. Vi gick och kollade på Ant-Man, en ny Marvel hjälte. Den var riktigt bra, och rolig framför allt. Rekommenderas! 

Något som jag däremot inte kan rekommendera är popcornen. Smakade inte så mycket, och var långt ifrån de godaste popcornen jag ätit. Finnkino håller med andra ord fortfarande sin ledning ;)

   
 
Idag är vår sista hela dag här i Cork. Imorgon på förmiddagen tar vi bussen tillbaka till Dublin, och sover sen där en natt före vi flyger hem på torsdag kväll.

Planen idag är att åka till en närliggande stad som heter Kinsale, som ligger riktigt vid kusten. Vyerna där skall vara jätte fina, så vi hoppas igen på sol och vackert väder :)

Turisterna i farten.

Idag har vi åkt buss runt stan. Njutit av varandras sällskap (don’t let the picture fool you), och sett alla viktiga byggnader och gator, broar och kyrkor. Jag tycker ju sånt är jätte intressant, historia alltså, och hur människor levt förr och på vilka platser.

   

    
    
    
    
    

Vid Cork City Gaol (läs: jail) hoppade vi av bussen och tog en tur inne i det gamla fängelset. Ett lite creepy ställe, med många lifesize dockor som såg skrämmande verkliga ut. Men intressant att se och läsa om olika människoöden.

   

  

  
  
  
  
  
Efter turen i fängelset hoppade vi på bussen igen och åkte rundan till slut. Vädret var aningen varierande som ni märker. Om möjligt ännu mer än hemma…

   

  

Sen var det mat som gällde, vi var alla tre vrålhungriga. Och eftersom maten var super, åt vi som aldrig förr. Kände nästan att jag rullade ut från restaurangen.
   

 
Måste i alla fall ta en favorit på Starbucks, Mocha Frappucino. Bästa uppfinningen ever. Men även här stavar de mitt namn fel. Vem hade trott att man skulle råka ut för finsk stavning på Irland?

  
Efter några butiks-stopp tog vi en promenad längs med River Lee, ån som flyter genom staden. Blev ca elva kilometer gått idag också…

  
  
  
Avslutade turistandet rätt så tidigt idag. Vi var alla ganska trötta. Så nu har vi hängt på hotellrummet några timmar. Sett på film, och jag har försökt blogga. Wi-Fi:n här på hotellet räcker inte riktigt till för att ladda upp bilder här. Så det här inlägget har sysselsatt mig i nästan två timmar nu… Men allt för er :)

Imorgon är planen att åka ut till slottet Blarney, och spendera dagen där. Väderprognosen ser väl inte lysande ut, men finns ju inga dåliga väder, eller hur det nu var…?

Första dagarna i Cork.

Vi anlände med bussen här i Cork klockan två på eftermiddagen på fredagen. Bussresan gick riktigt bra. Någolunda bekväma bänkar, och inga störande medpassagerare. Vyerna såg nästan ut som hemma. Skog och åkrar. Lite mera gräsklädda kullar än hemma, och mera får och kossor, men annars ganska samma.

   
 
Cork är en jätte mysig stad. En stor stad, näst störst efter Dublin, men känns väldigt liten. Här känner man sig inte heller så hemskt turistig. Man står liksom inte ut sådär grymt mycket. Och det beror väl kanske också en del på att man behärskar språket. Även om accenten och farten gör att man inte alltid uppfattar vad de säger.

   
 
Hotellet vi bor på här heter Jurys Inn, och är jätte trevligt. Det ligger bara ett par hundra meter från absoluta centrum, så väldans bekvämt på det viset också.

   
 
Igår på eftermiddagen mötte vi upp med Mimmi. Så roligt att ses igen efter en lång tid! Blev först en kall i baren, och sen ströva vi omkring på stan lite, kolla in några butiker och åt middag. 

   
 
På kvällen gick vi över ån till en av alla miljoner små mysiga pubar det finns i det här landet. Därifrån fortsatte vi till en comedy club, var det var irländsk stand-up komik på programmet. Super roligt! Men vi var extra noga med att inte avslöja vart vi kom ifrån. För tydligen är Finland ett lätt objekt att göra narr av här.

   
    
    
   
Igår morse vaknade jag upp med jäklade huvudvärk. Kändes som att jag hade migrän på gång. Men ordentligt med Burana och några timmar extra vila så gick det värsta om. Nu hoppas jag att det håller sig borta resten av resan också. 

Morgonmålet på hotellet är bra, inget fel på det alls. Men gud så ovant att inte få pålägg och grönsaker på smörgåsen… Kommer inte äta rostat bröd med marmelad till frukost på en tid efter den här resan tror jag :)

  
Mitt åt dagen mötte vi upp Mimmi vid bussen och tog sen en runda på stan. Tog en kaffe, träffade Mimmis kämppis, och gick till Brown Thomas för att dregla över en väska jag såååå skulle behöva.

   
 
Efter en stund beslöt vi oss för att ta bussen ut till ett shoppingcenter lite utanför centrum. Det var kanske inte riktigt så stort som vi hade trott, men några fynd gjorde vi ändå. Och sambon shoppade mest, vem skulle ha trott det?

  
En sen lunch åt vi på KFC. Mums filibabba. Och jag vet inte om det hade med maten att göra, men sen promenerade vi faktiskt tillbaka in till stan. Det var väl inte mer än ett par kilometer, men i alla fall.

Tillbaka i centrum tog vi en vända till Penneys, eller Primark som det heter i resten av världen. Shoppade en del där också… Efter en vända till hotellet hoppade vi på bussen ut till Blackrock, vilket är ett bostadsområde ungefär 20 minuters bussfärd utanför centrum. Där bor Mimmi och hennes rumskamrat, så vi gjorde ett besök hos dem. 

   
   
Sedan avslutade vi kvällen på en pub just utanför centrum, Fionnbarra. Ett mysigt ställe med en trädgård så man kunde sitta ute. 

   
   
 Vid halv elvatiden började vi promenera tillbaka mot hotellet i duggregnet. Dock blev det en liten avstickare till Mc Donalds, för att följa upp vår hälsosamma lunch tidigare på dagen… Så vi var på hotellet först närmare midnatt. Jag kunde också konstatera, att liksom hemma, kan man inte gå nånstans utan en rock, fast det är ”sommar”. Bäst som det regnar så kommer det en skur.

   
   
 Idag fortsätter regnet, och det är dessutom jätte dimmigt och disigt. Så planen för dagen är bl.a. att ta en tur runt staden i en hop on hop off – buss.

Hälsningar från Dublin!

Vi har landat på irländsk mark för ungefär fyra timmar sedan. Flygresan gick bra, vad är nu tre timmar när man är van med sex timmars flyg.

    
   
Vi bor inatt på ett hotell nästan fast i flygfältet. Imorgon halv elva lokal tid (vi är alltså två timmar efter här) hoppar vi på bussen ner till Cork. En resa som tar tre och en halv timme. Billigaste alternativet vi hittade dock, endast 17 euro per person.

   
   
Hotellet är riktigt nice, inget att klaga på såhär långt. Och det är ju bara en natt. Maten som vi just tråmade i oss var riktigt bra. Men alltså vad är det med de här yttepytte limsaflaskorna? Två deciliter! Det är ju fyra klunkar ungefär. Gav upp och beställde ett glas vin istället :)

   
    
 
Efter maten tog vi en lite promenad runt hotellet. Eller det var min plan i alla fall. Men så reser jag ju med Mr. Hurtbulle som tyckte vi skulle ta en lite längre länk. Slutade med att vi kom tillbaka över ett suspekt gräsfält, längs med en suspekt stig… Men vi ÄR tillbaka på hotellet nu :)

   
 

Från regn till regn.

Idag åker vi iväg till Irland och kollar ifall regnet där skulle vara trevligare och somrigare än här. I ärlighetens namn kommer det knappast att vara det, men vi slipper ut och resa, så det har egentligen ingen betydelse fast det skulle regna småspik. Och så får vi hänga med Mimmi i några dagar, vilket ju är det bästa med det hela!

  

Tunga dagar.

Hamnar flytta mig mellan soffan i vardagsrummet och soffan på balkongen, beroende på vädret. Himla jobbiga dagar alltså…

   
 
Har nu legat en stund och funderat på att jag eventuellt borde börja packa. Imorgon på eftermiddagen åker vi ju iväg till Irland för en vecka. Men å andra sidan, varför skulle man göra någonting nu som man kan skjuta upp tills imorgon? Länge leve semester…

Semesterlunch.

Sambons semester är i vanlig ordning uppskjuten med några dagar. Han borde ju nämligen börjat tillika med mig igår. Men så blev det inte riktigt, inte i år heller :)

Så då får man göra det bästa av saken och mötas halvvägs (nästan iaf), och äta lunch tillsammans. Idag blev det Ceasarsallad med kyckling på Predium. Härligt solsken och skön värme, och lite sommarfeelis fick man allt.

   
    
 

Emil i Lönneberga.

Hann aldrig skriva om vår teaterupplevelse på Raseborgs Sommarteater i förra veckan. Så vill passa på nu, så ni ännu hinner gå och titta på den.

Det är ju utan tvekan en barnpjäs det ha handlar om i år. Men å andra sidan hade jag inte förväntat mig något annat heller, jag menar Emil är ju Emil. Det som spelades på scenen var de klassiska scenerna från Astrid Lindgrens böcker. Emil med soppskålen på huvudet, Emil som hissar upp Ida i flaggstången och Emil på Vimmerby marknaden. Roligt i all sin enkelhet och originalitet. 

Det som gjorde pjäsen extra rolig var den västnyländska dialekten. Och att också Emil, som spelas av åländska Albin Hampf, försöker bre på med västnyländska låter bara för gulligt :)

I största allmänhet imponeras man av alla barnen på scenen. Vilka duktiga ungar som lärt sig alla repliker, sånger och koreografi! Lyfter på hatten åt dem, verkligen.

Det enda som var lite synd var att tidtabellen inte höll. Pjäsen började nästan 25 minuter för sent, eftersom alla inte hunnit få sina biljetter. Eftersom det var fint väder kan jag tänka mig att det uppenbarade sig en hel del människor som inte bokat biljetter, och att det kanske var därför det drog ut på tiden. För en själv var det ju ingen panik med förseningen. Men för barnen blev det långtråkigt. Och så märkte man att brorsdottern som vi hade med oss, blev ordentligt trött på slutet, och orkade inte riktigt följa med. Pjäsen slutade först lite över tio, så det blev en sen kväll innan man var hemma.

Annars bara positivt att säga om Emil på Raseborg. Gå och se den med barnen, de känner säkert igen alla scener. Och för egen del är det nästan som att bli barn igen för en liten stund :)

   

    
    
    
    
    
    
 

Utsjoki – tur & retur.

Jag är hemma igen! Efter en roadtrip på 52 timmar och 3200 km. Huvudmålet var Nuorgam i Utsjoki, Finlands och EU:s nordligaste by. Resan blev fastslagen på onsdagen, och på fredag 16.45 åkte vi iväg. Jag, pappa och farbror. Det ultimata spontana roadtrip gänget. Och jo, vi vet att vi är tokiga och inte riktigt som alla andra. Men det är ett synnerligen effektivt sätt att se Finland på.

(Här kan ni förresten läsa om vår förra roadtrip, ifall ni är intresserade. Då åkte vi på ett veckoslut upp till Nordkap i Nord-Norge.)

Planen var att köra i ett sträck upp till Nuorgam, och sedan så långt ner tillbaka vi hinner under lördagen. Vi höll pauser med ca 3-4 timmars mellanrum. Sträckte lite på benen, tog en kaffe och bytte chaufför. Effektivt var ordet. 

Rutten gick upp via Lojo, ring III till Vanda, Mäntsälä, Lahtis, Heinola, Hartola, Joutsa och Jyväskylä. Därifrån vidare upp via Äänekoski, Viitasaari, Pihtipudas och Kärsämäki till Uleåborg.

   
    
    
    
    
 
Från Uleåborg vidare upp via Ii och Kemi till Rovaniemi. I Rovaniemi var vi lite över klockan tre på morgonen. Tog lite nattmat och kaffe vid polcirkeln, och fortsatte sedan färden mot Kittilä. Jag körde den sträckan, så har tyvärr inga bilder. Men upplevde en av de finaste soluppgångarna ever. Såå himla vackert. Dock har jag aldrig bromsat för så mycket djur som jag gjorde under de två timmarna till Kittilä. Renar, älgar, harar, ekorrar, katter… 

  
I Kittilä stannade vi och tankade vid halv fem tiden på morgonen. Rätt så tyst i byn den tiden på lördagsmorgonen. Jag har varit där en gång för 15 år sedan, när vi åkte upp till Levi och skidade ett nyår. Kände inte alls igen mig… Men när vi sedan åkte vidare från Kittilä till Levi, blev omgivningarna mera bekanta. 

   
 
Från Levi, efter att jag hamnade ta en toalettpaus i skogen och fått tio myggbett på två minuter, fortsatte vi färden längs en grusväg via Pokka till Enare. Det var utan tvekan den tråkigaste vägen jag nånsin åkt. 4-5 km långa raksträckor i gången, och bara karg skog runt omkring. Somnade några gånger under den sträckan… (Det var alltså inte jag som körde mera i det här skedet!)

   
 
Klockan åtta på morgonen körde vi in i Enare. Köpte morgonmålsbuffe på ett hotell, och pausade i en timme ungefär. Därifrån åkte vi upp mot Utsjoki, men längs med Norska gränsen på vänstra sidan av Finlands huvud. Längs med Tana älv, via Angeli och vidare till Karigasniemi. Också en sandväg (läs: kostig), och betydligt krokigare än den vi åkte tidigare upp till Enare. Lite Jyväskylä rally över det hela, eftersom vi ju måste hålla farten uppe… Har ett par kilo sand i bilens alla dörrspringor och i bakluckan efter den sträckan. 

   

    
    
    
På ett ställe längs med Tana stannade vi för att fota. Det som ni ser på andra sidan älven är alltså Norge.

    
 
I Karigasniemi åkte vi en sväng över till Norska sidan, mest bara för att kunna ta några foton. Vände efter ett par kilometer, och kom över tillbaka till finska sidan. Sedan fortsatte färden längs med Tana upp till Utsjoki, med en foto- och bensträckarpaus på vägen. Och vilka härliga vyer vi har i vårt land hörni! (Notera förresten att det ännu finns snö uppe på fjälltopparna, i mitten av juli…) Jag rekommenderar verkligen för er alla att besöka Lappland ifall ni inte gjort det. Man kan ju ta lite längre tid på sig än vi om man vill, kanske t.o.m. ta tåget eller flyga upp :)

   
    
    
    
 
Utsjoki centrum var inte direkt något att hurra över. Allting var ganska nedgånget, och kändes som att de dåliga ekonomiska tiderna verkligen syntes där. Vi tog en glass- och kaffepaus, och åkte sedan över bron till norska sidan. Där fortsatte vi åka längs med Tana älv, ända tills vi kom till Tana bru. Där åkte vi över älven, och körde sedan tillbaka via Nuorgam till Utsjoki, på andra sidan älven.

   
   
I Nuorgam stannade vi för att ta foton av stenen som markerar Finlands och EU:s nordligaste punkt. Resans huvudmål.

   
   
Från Utsjoki tog vi sedan huvudvägen ner tillbaka till Enare, varifrån färden fortsatte via Ivalo, Saariselkä och Sodankylä till Rovaniemi. Tillbaka i Rovaniemi var vid åtta tiden på kvällen. Där hade vi bokat ett hotellrum, och herre min tid var skönt det var att krypa till sängs! Vi åt middag på hotellet, sen tog jag en dusch medan de andra två gick ut ett varv runt centrum, och när de kom tillbaka sov jag redan som en stock. Skönaste sju timmarna jag någonsin sovit vill jag påstå :)

   
    
 
På söndag morgon var det väckning lite före sex. Hotellet hade lovat ha morgonmålet färdigt redan vid halv sju, bara för vår skull. Super gott morgonmål var det dessutom, och en bra start på dagen. Klockan sju satt vi åter i bilen, och styrde kosan söderut. Rutten hemåt gick först via Ranua, Puolanka och Paltamo ner till Kajana.

   
    
   
Från Kajana ner till Kuopio. I Kuopio turistade vi lite och besökte tornet i Puijo. Ganska mäktig utsikt får man konstatera. Och när jag stod nedanom backhoppningsbackarna kunde jag inte för mitt liv förstå, hur någon kan ställa sig på skidor och åka ner därifrån frivilligt. Fy usch. Men för er som tvivlat, man hinner turista också på våra snabba roadtrips ;)

   
    
    
    
    
   
Från Kuopio kom vi söderut via S:t Michel och Kouvola. I Kouvola stannade vi på mat, och då var klockan ungefär fem på kvällen. Därifrån åkte vi ner till Elimäki, var vi svängde in på småvägar och åkte förbi Haapa-Kimola. Orsaken var släktingar som vi har där, och jag ville se min fammos mammas systers hus, var min pappa och hans syskon spenderat mycket tid som små. Har varit i Elimäki någon gång när jag var liten, men kommer inte ihåg annat från det än att vi var på Arboretumet Mustila och tittade på Rhododendrona med fammo och fafa.

   
   
Hemåt därifrån kom vi sedan via Lappträsk, Liljendal, Forsby och Borgå. Från Borgå tog vi motorvägen till Helsingors, körde genom stan och kom sedan raka vägen hemåt. Tillbaka i Ekenäs var vi vid halv nio tiden, men körde sen ännu hem pappa och farbror till Tenala. Men ungefär 52 timmar var vi borta, och ca 3200 km hann vi avverka.

  
De flesta som hört om resan anser att vi inte är riktigt kloka, och däribland min sambo och min mamma. Men jag tror att den här förkärleken för att avverka landsväg härstammar från min fafa. Han gillade också att ratta runt i Finland. Och min pappa och hans syskon har åkt runt rätt mycket i Finland när de var små. Speciellt roligt tycker jag det är att höra alla historier, skämt och anekdoter från den tiden, som speciellt min farbror är helt huippu på att berätta. Han har dessutom ett helt fantastiskt minne, och känner Finland utan och innan. Sällan behövs gps, Google eller kartor när han är med. Han kunde t.o.m. säga precis var det finns servicestationer längs med alla vägar vi körde. Mycket praktiskt.

Så summa sumarum. Har haft en toppen början på semestern! Roliga två dygn med pappa och farbror, och ännu en större del av hemlandet är utforskat. Tur ändå att semestern började idag, för känner verkligen att det behövdes efter helgen. Vem kunde tro att det är så utmattande att sitta i en bil? Måste vara det dock, för jag sov till klockan 12 på dagen idag! Och ni vet ju vid det här laget hur mina sovvanor vanligtvis ser ut…

Fast första semesterdagen kan man väl få unna sig en äkta slappardag tycker jag. Ligger i soffan och lyssnar på regnet som smattrar mot balkongen och åskan som mullrar en bit bort…