Utsjoki – tur & retur.

Jag är hemma igen! Efter en roadtrip på 52 timmar och 3200 km. Huvudmålet var Nuorgam i Utsjoki, Finlands och EU:s nordligaste by. Resan blev fastslagen på onsdagen, och på fredag 16.45 åkte vi iväg. Jag, pappa och farbror. Det ultimata spontana roadtrip gänget. Och jo, vi vet att vi är tokiga och inte riktigt som alla andra. Men det är ett synnerligen effektivt sätt att se Finland på.

(Här kan ni förresten läsa om vår förra roadtrip, ifall ni är intresserade. Då åkte vi på ett veckoslut upp till Nordkap i Nord-Norge.)

Planen var att köra i ett sträck upp till Nuorgam, och sedan så långt ner tillbaka vi hinner under lördagen. Vi höll pauser med ca 3-4 timmars mellanrum. Sträckte lite på benen, tog en kaffe och bytte chaufför. Effektivt var ordet. 

Rutten gick upp via Lojo, ring III till Vanda, Mäntsälä, Lahtis, Heinola, Hartola, Joutsa och Jyväskylä. Därifrån vidare upp via Äänekoski, Viitasaari, Pihtipudas och Kärsämäki till Uleåborg.

   
    
    
    
    
 
Från Uleåborg vidare upp via Ii och Kemi till Rovaniemi. I Rovaniemi var vi lite över klockan tre på morgonen. Tog lite nattmat och kaffe vid polcirkeln, och fortsatte sedan färden mot Kittilä. Jag körde den sträckan, så har tyvärr inga bilder. Men upplevde en av de finaste soluppgångarna ever. Såå himla vackert. Dock har jag aldrig bromsat för så mycket djur som jag gjorde under de två timmarna till Kittilä. Renar, älgar, harar, ekorrar, katter… 

  
I Kittilä stannade vi och tankade vid halv fem tiden på morgonen. Rätt så tyst i byn den tiden på lördagsmorgonen. Jag har varit där en gång för 15 år sedan, när vi åkte upp till Levi och skidade ett nyår. Kände inte alls igen mig… Men när vi sedan åkte vidare från Kittilä till Levi, blev omgivningarna mera bekanta. 

   
 
Från Levi, efter att jag hamnade ta en toalettpaus i skogen och fått tio myggbett på två minuter, fortsatte vi färden längs en grusväg via Pokka till Enare. Det var utan tvekan den tråkigaste vägen jag nånsin åkt. 4-5 km långa raksträckor i gången, och bara karg skog runt omkring. Somnade några gånger under den sträckan… (Det var alltså inte jag som körde mera i det här skedet!)

   
 
Klockan åtta på morgonen körde vi in i Enare. Köpte morgonmålsbuffe på ett hotell, och pausade i en timme ungefär. Därifrån åkte vi upp mot Utsjoki, men längs med Norska gränsen på vänstra sidan av Finlands huvud. Längs med Tana älv, via Angeli och vidare till Karigasniemi. Också en sandväg (läs: kostig), och betydligt krokigare än den vi åkte tidigare upp till Enare. Lite Jyväskylä rally över det hela, eftersom vi ju måste hålla farten uppe… Har ett par kilo sand i bilens alla dörrspringor och i bakluckan efter den sträckan. 

   

    
    
    
På ett ställe längs med Tana stannade vi för att fota. Det som ni ser på andra sidan älven är alltså Norge.

    
 
I Karigasniemi åkte vi en sväng över till Norska sidan, mest bara för att kunna ta några foton. Vände efter ett par kilometer, och kom över tillbaka till finska sidan. Sedan fortsatte färden längs med Tana upp till Utsjoki, med en foto- och bensträckarpaus på vägen. Och vilka härliga vyer vi har i vårt land hörni! (Notera förresten att det ännu finns snö uppe på fjälltopparna, i mitten av juli…) Jag rekommenderar verkligen för er alla att besöka Lappland ifall ni inte gjort det. Man kan ju ta lite längre tid på sig än vi om man vill, kanske t.o.m. ta tåget eller flyga upp :)

   
    
    
    
 
Utsjoki centrum var inte direkt något att hurra över. Allting var ganska nedgånget, och kändes som att de dåliga ekonomiska tiderna verkligen syntes där. Vi tog en glass- och kaffepaus, och åkte sedan över bron till norska sidan. Där fortsatte vi åka längs med Tana älv, ända tills vi kom till Tana bru. Där åkte vi över älven, och körde sedan tillbaka via Nuorgam till Utsjoki, på andra sidan älven.

   
   
I Nuorgam stannade vi för att ta foton av stenen som markerar Finlands och EU:s nordligaste punkt. Resans huvudmål.

   
   
Från Utsjoki tog vi sedan huvudvägen ner tillbaka till Enare, varifrån färden fortsatte via Ivalo, Saariselkä och Sodankylä till Rovaniemi. Tillbaka i Rovaniemi var vid åtta tiden på kvällen. Där hade vi bokat ett hotellrum, och herre min tid var skönt det var att krypa till sängs! Vi åt middag på hotellet, sen tog jag en dusch medan de andra två gick ut ett varv runt centrum, och när de kom tillbaka sov jag redan som en stock. Skönaste sju timmarna jag någonsin sovit vill jag påstå :)

   
    
 
På söndag morgon var det väckning lite före sex. Hotellet hade lovat ha morgonmålet färdigt redan vid halv sju, bara för vår skull. Super gott morgonmål var det dessutom, och en bra start på dagen. Klockan sju satt vi åter i bilen, och styrde kosan söderut. Rutten hemåt gick först via Ranua, Puolanka och Paltamo ner till Kajana.

   
    
   
Från Kajana ner till Kuopio. I Kuopio turistade vi lite och besökte tornet i Puijo. Ganska mäktig utsikt får man konstatera. Och när jag stod nedanom backhoppningsbackarna kunde jag inte för mitt liv förstå, hur någon kan ställa sig på skidor och åka ner därifrån frivilligt. Fy usch. Men för er som tvivlat, man hinner turista också på våra snabba roadtrips ;)

   
    
    
    
    
   
Från Kuopio kom vi söderut via S:t Michel och Kouvola. I Kouvola stannade vi på mat, och då var klockan ungefär fem på kvällen. Därifrån åkte vi ner till Elimäki, var vi svängde in på småvägar och åkte förbi Haapa-Kimola. Orsaken var släktingar som vi har där, och jag ville se min fammos mammas systers hus, var min pappa och hans syskon spenderat mycket tid som små. Har varit i Elimäki någon gång när jag var liten, men kommer inte ihåg annat från det än att vi var på Arboretumet Mustila och tittade på Rhododendrona med fammo och fafa.

   
   
Hemåt därifrån kom vi sedan via Lappträsk, Liljendal, Forsby och Borgå. Från Borgå tog vi motorvägen till Helsingors, körde genom stan och kom sedan raka vägen hemåt. Tillbaka i Ekenäs var vi vid halv nio tiden, men körde sen ännu hem pappa och farbror till Tenala. Men ungefär 52 timmar var vi borta, och ca 3200 km hann vi avverka.

  
De flesta som hört om resan anser att vi inte är riktigt kloka, och däribland min sambo och min mamma. Men jag tror att den här förkärleken för att avverka landsväg härstammar från min fafa. Han gillade också att ratta runt i Finland. Och min pappa och hans syskon har åkt runt rätt mycket i Finland när de var små. Speciellt roligt tycker jag det är att höra alla historier, skämt och anekdoter från den tiden, som speciellt min farbror är helt huippu på att berätta. Han har dessutom ett helt fantastiskt minne, och känner Finland utan och innan. Sällan behövs gps, Google eller kartor när han är med. Han kunde t.o.m. säga precis var det finns servicestationer längs med alla vägar vi körde. Mycket praktiskt.

Så summa sumarum. Har haft en toppen början på semestern! Roliga två dygn med pappa och farbror, och ännu en större del av hemlandet är utforskat. Tur ändå att semestern började idag, för känner verkligen att det behövdes efter helgen. Vem kunde tro att det är så utmattande att sitta i en bil? Måste vara det dock, för jag sov till klockan 12 på dagen idag! Och ni vet ju vid det här laget hur mina sovvanor vanligtvis ser ut…

Fast första semesterdagen kan man väl få unna sig en äkta slappardag tycker jag. Ligger i soffan och lyssnar på regnet som smattrar mot balkongen och åskan som mullrar en bit bort…

2 thoughts on “Utsjoki – tur & retur.

  1. Nej herregud så fina vyer o saker ni har haft på er resa! :) Fick längtan tillbaka! Kände igen Karhutupa! Jag åt de godaste muurikkaplättarna någonsin med hjortronsylt och grädde <3 Tuffa ni!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s