Flera sådana tack!

Höstdagar som idag diggar jag. Varmt men friskt i luften, sol, vackra färger. Njöt för fullt medan jag promenerade iväg till linedancen tidigare ikväll. 

  
Och på tal om att vandra. Imorgon kör Folkhälsans motionskampanj Hälsostegen igång. Gäller att försöka gå 10.000 steg per dag under oktober månad. Iväg och anmäl er ifall ni inte redan gjort det, en bra morot för att komma upp ur soffan och ut i friska luften om kvällarna. Särskilt för mig som har ett stillasittande jobb och inte kommer upp till så många tusen steg under arbetsdagen. 

Jag mjukstartade idag med dryga 12.000 steg efter promenad och linedance. Nu är det bara att fortsätta, och med anledning av det önskar jag mig flera höstdagar som idag :)

En onödig dag.

Kände redan imorse att migränen är påväg tillbaka. Fick kuva mig för den på lördageftermiddag också, men det var tydligen inte tillräckligt. Tog några Burana till morgonmål och gick på jobb imorse i alla fall, hoppades att den skulle ge med sig. Men icke. Efter lunchen mådde jag så illa och hade så grumlig syn att jag inte klarade av att sitta framför datorn mera. Så jag fick ge upp, ta migränmedicin och gå hem för att vila. Och mycket vettigt gör man inte efter den medicinen, även om migränen till all tur gav med sig. Så summa sumarum en helt onödig dag.

Tack och gonatt. Imorgon med nya krafter, förhoppningsvis.

  

Materiell lycka.

Äääntligen igår fick vi våra nya vardagsrumsmöbler. Som vi väntat, och i synnerhet på soffan.

Och till all tur är vi jätte nöjda med allt såhär långt. Soffan är great, och färgvalet, mörkbrunt, var också lyckat. Soffbordet passar in precis och tv-hyllan är riktigt nice. Än är inte allt riktigt på plats, men tänkte visa er några bilder i alla fall.

   
    
    
    
    
   

Matmarknad på Mangs.

Åkte iväg till Ingå med mamma imorse. Vi hade beslutat oss för ett besök till matmarknaden på Mangs Gård. Vi var där några minuter efter 10, då marknaden började, och det var redan fullt med bilar. Och i en strid ström kom det till folk hela tiden under de knappa två timmarna vi var där.

Härlig stämning, vackert väder, live musik, goda dofter och fantastiska smaker. En lyckad lördagsutfärd på alla sätt. Jag köpte färskt bröd, ekologiska rågchips, rökt vildsvinskorv och en rökt smältost. Helgen är tryggad med andra ord :)

   
    
    
    
    
   

Höstmarknaden 2015.

Så var den ultimata höstmarkeringen här igen. Ekenäs höstmarknad. Blir inte mycket mer hösttradition än det. Som en liten flashback från sommaren fylls staden åter med människor, i dagarna två, innan alla igen åker hem och staden går in i vinterdvala.

Brukar alla år ta en bild över folkhavet då jag går ner mot marknadsplanen. I år blev det ofotograferat. Mitt i ösregnet var det liksom inte läge för några bilder.

En hel timme höll jag ut bland stånden, sen gav jag upp och började vandra hemåt. Då slutade regnet och solen tittade till och med fram. Typiskt. Men var hur som helst så blöt vid det här laget att jag mer än gärna fortsatte hemåt.

Så väldans omväxlande i mina marknadsköp är jag inte. Brunbergs kyssarna och marknadskringlan hänger med allt från barndomen, och lakuna är en favorit som kommit med på listan på äldre dagar. Något annat än de här ätbara traditionerna får sällan följa med hem…

Men kanske det blir en liten runda på nytt imorgon eftermiddag, ifall regnet håller sig borta. Om man eventuellt kunde koncentrera sig på det som säljs istället för på regnet.

   
   
Nu har jag bänkat mig vid köksbordet med mina färgpennor, och skall igen fördriva några timmar med min nya hobby. Tänk att färgläggning kan vara såhär väldigt tillfredsställande :)

  
Förresten, för alla er som följt med våra möbelproblem. NU finns allt äntligen i butiken i Karis, och på LÖRDAG får vi äntligen hem dem! Woop woop! Vet en som kommer spendera helgen inbäddad i soffan ;)

Vackra färger.

Försöker hålla en lite positivare ton här idag. Tänkte därför att det är bäst att spara på orden och bjuda på några bilder istället. 

Håller på bli så vackra höstfärger i naturen nu, och ikväll bjöd också himlen på finfina kontraster.

   
 

Tråkmåndag.

Idag har det varit en sån där jämngrå måndag som aldrig verkar ta slut. Fast jag vilade mer eller mindre hela helgen så kände jag mig allt annat än pigg imorse. All energi flöt iväg då klockan ringde tydligen. Och lite sådär koma-aktigt har dagen fortsatt.

Fick dessutom börja morgonen med att städa kylskåpet. Påsen med blåbär jag tagit från fysen hade beslutit sig för att läcka, just den här gången. För tror ni inte att jag alltid tidigare lagt en tallrik under. Men sen struntat i det igår då de ändå aldrig har läckt. Vadå ingen flyt i mitt liv just nu?

Det är ju bara småsaker i jämförelse med mycket annat elände i världen. Men då det är småsaker varenda dag som skiter på sig så blir man ju lite sur.

Och dom där förbannade möblerna vi väntar på. Tydligen kan det gå ytterligare två veckor innan vi ser av dem. Great! Man blir ju inte precis positivare av att bo bland lådor med ihoppackade saker i ett vardagsrum tomt på möbler. Bläääj.

Men i väntan på bättre vibbar så fortsätter jag färglägga. Avslappning deluxe.

  

Batterierna är laddade.

Vi har ett mycket avslappnande veckoslut bakom oss. Inga planer eller tider att passa överhuvudtaget. Sååå skönt. Känner att jag verkligen vilat och tagit avstånd från allt som heter stress.

Helgen har bestått av utevistelse, kaffestunder med vänner, tumismiddag med sambon, en liten roadtrip, slötittas på TV, färgläggning… Enda vettiga vi gjort är lite matlagning och lite bykas. Och jag har inte det minsta dåligt samvete. Man måste ju faktiskt inte göra så mycket hela tiden. Ibland behöver man bara vara tillsammans och umgås. Punkt.

Och om det finns något positivt med att vi för tillfället inte har några möbler i vårt vardagsrum, så är det att vi faktiskt sätter oss ner och äter vid matbordet. Det har blivit något av en (o)vana att vi bara tar våra tallrikar och sedan bänkar oss framför teven. Inget vidare sätt att umgås på. Så nu har vi kommit överens om att minska på ätandet framför teven, och istället försöka sätta oss ner och äta tillsammans åtminstone någon gång i veckan.

   
   

Nytt försök.

Vaknade klockan sex imorse av sambons väckning på telefonen, som han hade glömt att stänga av. Tror ni jag fick sömn på nytt efter det? 

Först var jag lite bitter över att min inplanerade sovmorgon blev förstörd, men så skuffade jag de tankarna åt sidan och beslöt mig istället för att göra det bästa av situationen och traska iväg på en morgonlänk.

Det var ju inte precis mindre blött den här gången än i torsdags. Men nu var jag beredd på regnet, så valde lite mer ändamålsenliga kläder. Trodde jag i alla fall. För det visade sig nämligen att det enda som kunde ha hållit regnet utanför idag var gammeldags galonkläder och gummistövlar. Men länka nu i sån utstyrsel sen. Så summa sumarum, jag var ännu blötare idag då jag kom hem efter sju kilometer och en dryg timme, än jag var efter mitt äventyr i torsdags. 

Förstod dock den här gången att hålla mig borta från de mera trafikerade vägarna. Tog istället stigarna längs åsen och höll mig inne i skogen. Och faktiskt så slapp jag stirrande människor ända tills jag hamnade komma ut ur skogen för att gå den sista biten hem… Den här gången hade jag åtminstone inga kvistar hängande efter mig. Så jag tänkte att de må nu stirra då och förhoppningsvis tänka att vad hurja hon är som utmanar vädret! ;)

   
    
 
En riktigt ordentlig energikick var det i alla fall att utmana vädret. Man känner sig liksom lite extra duktig när regnet piskar en i ansiktet, vattnet plaskar i tossorna och de blöta kläderna sitter fastklistrade på kroppen.

Nu har jag med gott samvete njutit lite extra länge av morgonmålet och morgontidningen, och nu är det kaffe och några timmar med min nya hobby som gäller.

   
 
Några storslagna planer har vi inte för dagen. Vi hade hoppats på att få våra nya möbler levererade idag, men så blev de inte. Nu är de två veckor försenade, och jag börjar bli ordentligt frustrerad på att vardagsrummet ser ut som ett bombnedslag, och på att jag inte har någon soffa! Morr. Tror bestämt någon kommer få motta ett irriterat samtal i nästa vecka…

Det är nånting med den här dagen!

Alltså jag förstår bara inte hur man vissa dagar kan ha så dåligt flyt. Den här dagen går nämligen till historien som en sådan. Började redan med första samtalet på jobbet imorse. Och så har det fortsatt, bara underligheter hela dagen, det ena efter det andra.

Och inte blev det bättre då jag kom hem heller. Märkte att jag glömt att hänga upp byket på morgon innan jag gick till jobbet. Så det var ju bara att lägga på maskinen på nytt. Blir så unkigt då det ligger där vått en hel dag. Urk.

Lite lätt sur, tvär och inåtvänd bestämde jag mig för att fara ut på länk. Tänkte att det kanske hjälper om man rör på sig lite och får lite frisk luft. Sagt och gjort; jag gick ut på balkongen, konstaterade att det inte regnar, drog på mig icke vattentäta kläder och stack iväg ut. 

Typ 100 meter hemifrån börjar det regna. Och envis som man är så svänger man inte om för att söka en rock, nej, man fortsätter och tänker att nå inte i harmen heller att jag vänder nu mera…

Ja, hmm. Man kan väl inte säga att det var en så smart attityd just idag. Det ösregnade för all del inte, men kom ändå tillräckligt för att min huppari skulle bli sådär passligt fuktig och mitt hår fastslickat i pannan. När jag nådde spånbanan slutade det visserligen att regna, men då var det bara att pina vidare i blöta kläder. Var så irriterad vid det laget så jag till och med sprang några korta sträckor…!

Kom sen också på den briljanta idéen att jag skulle ta mig över stora vägen och utforska skogarna på Björknässidan. Lite omväxling från spånbanan liksom. Fiffigt? Jo nej, som vi brukar säga här i mina trakter, det var det inte. Hittade ju de minsta stigarna och samtidigt också de mest igenväxta. Resultat; nu hade jag också genomblöta byxor.

Nåh, fortfarande någorlunda torr om fötterna tänkte jag och fortsatte orientera mig genom buskaget. Den fördelen varade dock inte så hemskt länge då jag plötsligt fick världens mest akuta kissnöd. Och vad är oddsen för det liksom, jag som är känd för att ha en väldigt tålig blåsa.

Nöden har dock ingen lag. Jag fick avvika från stigen och plumsa genom dyblöt mossa och sumpmark, för att hitta en passlig gran att huka mig bakom. Allt för att undvika utkörningar på väg 25, som troligtvis hade varit följden om jag skulle valt att dra ner byxorna där på stigen jag gick, alldeles intill vägen. Men som ni säkert har förstått redan så hade jag i varje fall inte torra fötter mera efter den här lilla utstickaren…

Väl tillbaka bland civilisationen möttes jag av långa stirrande blickar. En gubbe höll på att köra in i bilen framför, då han vände på huvudet för att se vad det var för skogstroll som kom gående på trottoaren.

Jag förstod inte just då varför folk tittade, jag var ju bara lite blöt… Insåg först då jag kom hem att det hade fastnat en rätt så stor kvist i min huva. Och hade ju förstås gått och burit på den hela vägen hem genom stan. Skogstroll i allra högsta grad, ja. 

Sen tycker jag nog å andra sidan att någon hade kunnat påpeka det här för mig. Istället för att bara stirra och skratta åt lantlollan som inte märker att hon tagit med sig halva skogen hem…

Som tur är kan man nu fortfarande skratta åt sig själv åtminstone, och kanske dessutom bjuda er på ett litet fniss såhär en grå torsdagkväll :D