Sista versen.

Med en stor dos ångest skriver jag detta. Att det faktiskt börjar närma sig hemresa för oss efter dryga två veckor här nere. Urk alltså. Nu har vi ju ännu två dagar kvar, innan vi flyger hem på torsdag förmiddag, men det känns som en väldigt klen tröst i det här läget. Och ja, jag vet att jag inte har rätt att klaga, men jag gör det i alla fall. För jag lovar det blir svårare att åka hem för varje gång man varit här. I vårt älskade Tauro. Det är som ett andra hem på så många sätt.

Sen finns det ju också många saker att se framemot med att åka hem. Missförstå mig rätt liksom. Men hur man skall kunna tackla mörkret och kylan utan att falla i bitar övergår mitt förstånd…

Men nu skall vi sluta tycka synd om oss själva och istället ta ut det sista av såväl semestern som solen och värmen. Vilket vi gjort i allra högsta grad idag. Idag också, får man väl tillägga. Svårt att inte njuta liksom. På två veckor har vi haft två halva mulna dagar.

  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s