VM i Lahtis.

Vi har haft en lång, snöig, dramatisk, rolig och skön dag i Lahtis. Var definitivt värt ett besök, det är en upplevelse man inte får varje dag. Stämningen på plats är helt huisig.

Däremot blev jag igen påmind om varför jag inte blev tävlingsidrottare. (Förutom att jag inte råkar vara tillräckligt bra på nånting då, hehe.) Mina nerver. Nej dom klarar inte av sån där spänning. Knappt jag överlevde dagen, och då stod jag bara på sidan. Helt kuitti just nu. Tur att jag har en ledig dag imorgon. Behöver återhämta mig ;)

En perfekt lördag.

Började dagen med att fixa det sista på smörgåstårtan som jag hade på beställning tills idag.


Så småningom anlände Tove, min Silverjungle försäljare, och gästerna som kom för att shoppa kläder tillsammans med mig. En riktigt skön start på dagen att få prova kläder, dricka kaffe, prata och skoja tillsammans med ett härligt gäng kvinnor.


(Tack Petra, jag lånade din bild. Hann inte själv fota nånting tydligen…)


När vi alla shoppat färdigt, blev det klädombyte och dags för lite utvistelse i det fantastiska vädret, tillsammans med en kär fyrbent typ.



Vi tog en off-road väg hem och plumsade på i snön så att vi båda var riktigt slut. Skön känsla efter de senaste månaderna av krasslighet. Och solen som värmde så skönt. Det finns hopp om en vår i år också!

Nu satsar vi på lite god mat och ett glas vin med sambon, som uppladdning inför morgondagens VM besök till Lahtis.


Och kanske man skulle hinna sticka lite också efter en veckas paus? :)

Stickklubben i Tallinn.

Igår var då äntligen dagen då fem galna garnnördar slapp iväg till Tallinn och Karnaluks, aka Karnahelvetti.


Vi hade en mycket lyckad dag. Och en dag kan väl inte bli annat än bra då man börjar dagen med flytande frukost klockan 8 på morgonen?


Efterföljt av Eckerös frukostbuffé. Ni vet ju sen tidigare hur mycket jag älskar frukostbufféer, och blev inte besviken den här gången heller.


Laddade med frukost tog vi oss an Karnaluks genast då vi kom iland. Och Karnaluks levererade den här gången också. Himmelriket för nördar som oss.



Efter en och en halvtimme intensivt garnshoppande vandrade vi den korta biten in till centrum av Tallinn. Härligt soligt, men ack så kall blåst.


Väl inne i centrum började vi med mellanmål på Wayne’s Coffe, bunkrade värktabletter och Tigerbalsam i apoteket, handlade leksaker i Kaubmaja, och vandrade sen vidare till gamla stan.


Vid torget blev det dags för mat. Förväntningarna var höga, men maten blev faktiskt en liten besvikelse. Inte så att den smakade hemskt, den smakade egentligen ingenting. Men vi fick åtminstone tillräckligt mycket energi för att shoppa vidare.


Vi styrde kosan mot hamnen, men en liten avstickare till Kalev’s chokladaffär, som vi hittade efter lite huvudbry. Lite billigare där än på båten, så vi var nöjda.


Vi fortsatte sen mot hamnen och gjorde en sista avstickare till Super Alko, innan vi begav oss mot terminalen. Inga större bunkringar här med tanke på att vi inte hade bilen med oss, utan skulle kånka allt ombord på båten och sedan iland igen på finska sidan. Några flaskor av favoritvinerna och en favorit bland det bubbliga blev det för mig. Ja och så ost till det då förstås. Älskar rökt Gouda.


I terminalen var strategin klar. Sikta på att ta oss ombord så fort som möjligt och slå läger i dansklubben. Så vi språngmarschade med våra kassar och hittade ett bra hörn att slå oss ner i.


Sen turades vi om att handla det sista i Tax-Freen, och däremellan var det några ivriga som påbörjade stickningen, och några som var så utmattade av dagen att vi bara satt och njöt av musiken. Som var riktigt bra faktiskt.


Alla var ganska slut då vi tog iland i Västra hamnen, och jag tror inte vi ens hann ut från Helsingfors förrän majoriteten av mina passagerare drog timmerstockar. Så det blev en ganska tyst hemfärd. Ett tecken på en lyckad dag. Tack stickklubben, vi gör det igen!

Tur att man inte lottar…

Vet ni, jag ger riktigt just upp. På riktigt. Hur mycket sjukdom ska man måsta ta under loppet av några månader? Har inte gjort annat sen magsjukan än ätit c-vitaminer i alla möjliga former, och ändå så befinner jag mig fortfarande här i mitt ekorrhjul av krasslighet. Vaknade med sjuk hals och täppt näsa på lördag. Och tänkte först att jag inte alls stiger upp från sängen. Är. Sååå. Trött. På. Att. Inte. Vara. Frisk. Blir så frustrerad på att inte komma igång och få ens lite motståndskraft innan följande bobba biter fast. 

Drömmer om den dagen då jag har något roligare att skriva om här än mina flunssor och magsjukor. Börjar kännas lite långrandigt. 

I övrigt inte så mycket att rapportera härifrån. Men lite roligheter faktiskt att se fram emot den här veckan. Ska försöka att inte låta flunssan förstöra det. Imorgon skall jag fira vändagen med en vän och arbetskompis genom att åka till Sello och gå på bio. Fifty Shades Darker på vita duken. Skall bli roligt med en liten utfärd mitt i veckan. Och lite popcorn. Kanske dom fungerar bättre än vitaminerna…

I lördag är det sedan äntligen dags för vår Tallinnresa med stickklubben. Ser så fram emot det. Sen kunde man ju ha hoppats att jag skulle haft hjärnan med mig i planerandet av resan också. För det har jag då helt tydligt inte haft. Slog mig plötsligt idag att mitt pass har gått ut. Great. När vi kom hem från södern i december visste jag ju att det går ut i början av det här året. Men hade ju inga resor inplanerade då, och inga tankar på att planera in någon heller, så la passet i lådan och tänkte inte mer på det… Förrän idag. Så nu skall vi se om jag får det fixat före slutet av veckan. Om inte åker jag nog i alla fall. Och hoppas på att min tur vänt och ingen vill se mitt pass. Hehe.

Nostalgitripp.

Igår kväll spenderade jag hela kvällen ute hos mamma och pappa. Målet var att tömma alla saker från mitt gamla sovrum, så att det kan renoveras i något skede inom den närmsta framtiden.

Själv trodde jag att jag inte hade så mycket saker kvar där. Är ganska onostalgisk när det gäller materiella saker, så hade redan tidigare gallrat ganska bra i samband med att jag flyttade hemifrån, och i några etapper efter det. Men ändå slutade projektet med att jag hade bilen full av gammal skit, som nu sedan hamnade i diverse insamlingar. Största delen var gamla skolböcker, häften och anteckningar. Hade precis allt sparat. Nu har jag inget. Allt åkte i pappersinsamlingen.

Bland med fanns förstås också saker som jag inte ville göra mig av med. Spel, pussel, böcker, Barbiedockor osv. De sakerna fick nu bara en ny plats hemma hos mamma och pappa, så att brorsdottern kan använda då hon är där. Win-win liksom.

En hel del VHS filmer åkte också i roskis. Själv har jag ingen VHS spelare, så har inte mycket nytta av de där gamla kassetterna. Och dessutom var många av dem så vältittade att kvalitén tagit stryk längs med åren… 

Pappa hann dock rädda en speciell kassett från att hamna i roskisen. En kassett med filmsnuttar på mig då jag var tio månader gammal. Lite roligt att kolla på sig själv som baby.

Det som ändå berörde mig mest var att också min fafa hade fastnat på film. Han dog den 11.2.2007, dvs. för snart tio år sedan, och att plötsligt höra hans röst var… Ja… Det berörde helt enkelt. Han är fortfarande lika saknad ❤️

Två positiva.

1. Då man stiger ut från jobbet och inser att det är klarblå himmel och SOL ute, och framför allt att det ännu är LJUST. I det här läget kan man helt enkelt inte gå raka vägen hem, som i mitt fall betyder under 100 meter, utan man måste ta en lite omväg runt staden först. Bara för att hinna ta in de sista solstrålarna innan det är för sent för idag.


2. Min gamla skrangliga orkidé blommor igen. En otrolig blomma vet ni. Varje år den här tiden blommor den, fast den där emellan ser mer död än levande ut. Lite stolt över att detta fortfarande händer, nio år senare. Fick den nämligen av mommo då vi flyttade in i lägenheten här i mars 2008.

En lugn helg.

Väldigt skönt med ett lugnt veckoslut efter förra veckans magsjuka. Kände att jag behövde ladda batterierna i lugn och ro. Har mest bara pynjat på här hemma med lite smått och gott, sett på diverse idrottsgrenar i teven, promenerat lite i stan, stickat lite, och så där…

Idag var det dessutom extra lyxigt då mamma meddelade att hon bjuder på mat. Så vi fick sätta oss till färdigdukat bord och njuta. En så ”liten” grej, men ändå sååå uppskattat. Och mammas mat är alltid mammas mat :)

Nu på kvällen har vi avvikt från chillandet här hemma och åkt på kalas. Min yngsta kusin har fyllt tre år, och det firades ikväll. De har dessutom just flyttat in i sitt nybyggda hus, min morbror och hans familj, så spännande att slippa och se hur det blev också.


Inget annat nytt på fronten här sådär i övrigt. Jag hoppas nu på en hel vecka utan några sjukdagar. Har kvoten fylld av dem nu som ni vet…

Hopplöshet.

Lätt den känslan som tar över när jag ser tillbaka på januari 2017. Tror jag aldrig någonsin haft så många sjukdagar i samma månad tidigare. Först något segt flunssavirus och bihåleinflammation, som förstörde första hälften av månaden. Och så i lördags slog magsjukan till, som sen i samband med nästan 39 graders feber lyckades förstöra slutet av månaden. Och precis när man äntligen började känna sig som en människa igen. Nu är jag tillbaka i äcklig-gammal-använd-disktrasa stadiet igen. Kroppen sjuk och man skulle helst sova dygnet runt. Suck.

Men. Nu skall jag försöka lägga den här hemska början på 2017 åt sidan, och istället se framåt. Litar på att jag nu haft alla bobbor som rör sig där ute, och att det inte finns flera som kan lamslå mig mera den här vintern.

Först skall jag bara sova lite till.