Mumin nr.65.

Igår var det dags för min och mammas årliga höstshopping. I flera års tid nu har vi alltid passat på att shoppa lite i samband med att vi ändå åker till Salo och besiktar mammas bil. Denna gång var inget undantag. Förutom att vi åkte vidare till Mylly i Reso istället för att stanna i Salo.

Jag vet inte exakt när de har byggt ut Mylly, men i vilket fall som helst så har jag inte varit där sen dess. Där hade nämligen uppenbarat sig en massa butiker som inte fanns där sist :)

Det största inköpet jag gjorde var ett nytt duntäcke från Hemtex. Mitt nuvarande är ett billigt i konstmaterial, som börjar vara väldigt slitet. Så efter att jag investerade i ett skitdyrt duntäcke åt sambon till julklapp ifjol, ansåg jag nu att det var min tur att få en uppgradering. Det har nu varit ute på vädring hela dagen, så inatt skall det provsovas. Kan riktigt känna hur moisigt det kommer vara.

Förutom täcket blev det också en muminmugg. Nummer 65 i samlingen. Den har fått namnet Trogen sitt ursprung. Och jag tokgillar den! Så färglös i jämförelse med de senaste muggarna, men så stilrent härlig. Så enkel men ändå full av detaljer. De några orange detaljerna gör på något vis hela muggen, fastän jag annars inte gillar orange alls.

Klassträff – #abi007

På lördagen var det äntligen dags för den länge planerade klassträffen. Hela 10 år sedan vi tog studenten. Känns ännu lite smått overkligt kan jag tycka. Hur kan åren gå så snabbt?

Det blev i alla fall en riktigt bra och avslappnad kväll, och kändes som att alla hade kul. Vilket var vår önskan hela tiden medan vi planerade träffen.

Roligt att få lite uppdateringar om vad alla sysslar med nu förtiden. För även om man idag följer varandra på sociala medier så berättar det ju inte allt liksom.

Stort tack till alla! Om 10 år igen :)

Igår var man ju en aning seg, av förekommen anledning. Men blev ändå en middagsdejt på Fé och en promenad för att söka hem min bil. Härligt väder, såhär vill vi ha det hela hösten tack!

London dag 4.

Vår fjärde och sista dag i London bestod av en programpunkt. Vaktombyte vid Buckingham Palace.

Men innan vi tog oss några metrostationer fram till slottet så var det packning och utcheckning som gällde.

Bagaget fick vänta vid hotellet medan vi åkte iväg för vår sista turistgrej. Vid slottet var det en hel del människor. Men vi lyckades i alla fall få ganska bra platser, så man såg nu nånting åtminstone.

Och mitt i allt som solen sken så kom det en riktigt ordentlig regnskur. Så typiskt London. Men i det skedet gav vi upp och sökte upp närmaste café. Råkade sig vara en Starbucks. Där blev det förmiddagskaffe och muffins, medan vi värme och torkade oss en aning.

Därifrån vandrade vi uppåt mot Oxford Street, för att ta oss till metrostationen. Passerade några mer exklusiva butiker på vägen, så det kan hända jag dreglade över en väska eller två. Men istället för en väska blev det lunch på Mc Donalds :)

Efter lunch var det bara att söka sig till hotellet och plocka upp väskorna, hoppa på bussen till Victoria Station, där hoppa på metron, åka två stationer, byta tåg med allt bagage, och sedan var vi påväg mot Heathrow.

I det här skedet var jag riktigt ordentligt slut. Det hade varit fyra intensiva dagar, mycket att ta in och mycket promeneras, så det började kännas. Orkade inte ens titta igenom tax-freen på flygfältet, så trött var jag…

Flygresan hem gick helt okej ändå. Vilade lite och läste lite. Sambon hade vi det här skedet fått en släng av flunssan i sin tur, så han sov och var krasslig. Väl tillbaka på Helsingfors-Vanda hade jag ännu den trevliga uppgiften av att köra hem oss alla, och våra alla kappsäckar. Låt mig bara säga att det var ingen angenäm bilfärd. Min kära bil är ingen fröjd att köra när hon är riktigt nerlastad. Styrningen blir lite lätt, hur ska vi säga, vinglig. Men hem kom vi nångång efter klockan ett på natten, och fick faktiskt några timmar sömn före det var dags att stiga upp och gå på jobb på tisdagmorgon. Behöver jag tillägga att jag var trött?

London dag 3.

Den ultimata turistdagen. Vi åkte hop on hop off buss, gick på London Zoo, kollade vyerna från London Eye och tog en tur på The Thames.

Först åkte vi buss från Victoria upp förbi Kensington Gardens, genom Paddington och Marylebone till Regents Park.


Vid Regents Park, precis vid Madame Tussauds (som vi för övrigt inte prioriterade den här gången), hoppade vi av bussen och promenerade sedan genom parken med sikte på London Zoo.

På zoo blev det akvarium, fågelmatning, pingviner, zebror, dvärgflodhästar och diverse sovande kattdjur.


När vi avverkat det vi ville på zoo promenerade vi tillbaka genom parken för att ta oss till busshållplatsen. Där skulle bussen gå var tjugonde minut, men av någon anledning gjorde den inte det. Så vi stod på hållplatsen och väntade i en timme. Lite onödig död tid där men vad kan man göra.

När bussen väl kom åkte vi med den genom stan hela vägen till London Eye. På vägen blev det bland annat en tur via Kings Cross, St Giles, Trafalgar Square, St Pauls Cathedral, London City, The Tower, Tower Bridge och The Shard.

Till London Eye hade vi på förhand köpt fast track biljetter, vilket visade sig vara en god idé. Kändes ganska skönt efter en lång dag att bara gå förbi kön. Och det var nog definitivt värt en tur. Vilka vyer!

Efter den fina utsikten på hög höjd blev det en tur längs med floden, River Thames. Det var en väldigt rolig båtfärd till The Tower, då båtens ”styrman” höll en guidning tillika som vi åkte. Han hade humor så det var definitivt en av de roligare turerna vi gjorde :)

Bland annat fick vi veta att skillnaden mellan ebb och flod är rätt stora där, vilket jag inte haft någon aning om från tidigare. Hela sju meter skillnad faktiskt.

Vid The Tower och Tower Bridge steg vi av, tog en kort drickapaus, och hoppade sedan på följande båt som tog oss tillbaka till Westminster Pier, precis invid Big Ben.

Från kajen promenerade vi ett par kvarter in mot stan för att därifrån hoppa på bussen till hotellet. Där skulle man gärna tagit en längre powernap eftersom man varit på gång hela dagen, men vi böt bara kläder, tog en fördrink och kollade på lite darts i teven. Sedan bar det av tillbaka in till centrum var det blev middag på Angus Steakhouse. Jag hade drömt om en ordentlig biff hela dagen, så därav valet av restaurang.

Och biffen var sannerligen ingen besvikelse. En av de godaste jag nånsin ätit skulle jag våga påstå. Mums. Sen rullade vi hemåt…

Och det mina vänner summerar dag tre. Dag fyra får vi återkomma till imorgon, för nu börjar det vara dags att göra sig redo inför kvällens klassträff. 10-års studentjubileum. Vart försvann de åren månne?

London dag 2.

Dag två i London började med en metrofärd ut till Wembley. Orsaken till det var förstås Wembley Stadium. Vi hade ju sambon med på resan, så att fotboll skulle ingå på något vis var givet.

Tyvärr gick det inte riktigt som planerat med den saken. Han gjorde en hel del research här hemma sambon, gällande biljetter till Tottenham – Swansea på Wembley, men det visade sig vara svårt att hitta fyra biljetter bredvid varandra. Så diskuterades det med fotbollskompisar som påstod att biljetter nog finns till salu på matchdagen. Stadion rymmer ju 90.000 personer, så risken för att det skulle vara helt slutsålt på en sån match var liten.

Så vi chansade alltså och planen var att fixa biljetter på plats samma dag som matchen. Efter mycket sökas och frågas och funderas, så visade det sig att inga biljetter säljs på plats vid stadion. Via nätet kunde man köpa, men då måste de levereras någonstans. Verkade inte som att de vet vad elektroniska biljetter är där i den engelska fotbollsvärlden…

Det hela slutade med att vi gav upp, och sambon gick omkring och var sur några timmar. Men tror han blev på bättre humör när jag lovade att vi skall göra en ny resa, och då med fokus på fotboll. Och då så att allt är fixat på förhand. Vi förstod helt enkelt innebörden av varför det finns speciella fotbollsresor. Så ni som åkt på fotboll i England, dela gärna med er hur ni gick till väga, alla tips tas tacksamt emot :)

Sedan tänkte vi i alla fall att om inte annat så kan vi åtminstone gå på den guidade turen på stadion, för att få uppleva storleken av den, när vi nu en gång var där. Tyvärr hade vi inget flyt där heller, eftersom det visade sig att inga turer ordnas under matchdagar… Så summa sumarum började inte dag nummer två riktigt som på Strömsö.

Till all tur fick vi ögonen på någonting som piggade upp oss alla (ja alla förutom sambon då kanske).

London Designer Outlet. Ett mycket trevligt ställe för den shoppingintresserade. Kan varmt rekommendera. För det var faktiskt outletpriser på allt, så inga dåliga inköp. Nike, Adidas, Skechers, Converse, Björn Borg, Guess, Superdry, Marks&Spencer, H&M. And the list goes on…


Där fanns också restauranger, hotell och bio. Och tanken slog oss att det inte skulle vara fy skam att bo på ett hotell i Wembley nästa gång vi åker till London…

Tanken var väl att vi tittar igenom butikerna där och sedan åker tillbaka in till stan för att återgå till turistandet. Men det tog sin lilla tid att undersöka allt, så vi fick till och med ta en liten paus mitt i. På TGI Fridays.

Efter en Frozen Strawberry Margarita till fördrink, Filled Potato Skins till förrätt, en hamburgare till varmrätt (och jo, vissa beställde sina med lite starkare chili i, därav minen), och en Brownie Popcorn Sundae till efterrätt, var man så att säga lätt mätt…

Men det hindrade ju oss inte från att shoppa vidare. Vissa och endel hamnade till och med köpa sig några extra nya kappsäckar för att få hem allt ;)

När vi äntligen hade avverkat alla butiker ute i Wembley, och det var dags att ta sig tillbaka in mot stan, hade ruljansen inför kvällens fotbollsmatch dragit igång. Vi gick definitivt emot strömmen då vi försökte ta oss några hundra meter till metrostationen.

Planen om att försöka hinna med lite turistande inne i stan (hop on hop off buss bland annat), fick vi också revidera i det här skedet. Klockan var redan så mycket att vi inte skulle hunnit. Så det blev en snabb vända till hotellet för att lämpa av lite kassar, och sedan tog vi oss med metron till Oxford Street, den ultimata shoppinggatan inne i Londons centrum. Blev med andra ord en väldigt shoppingfylld dag. Var VÄLDIGT slut då vi kom tillbaka till hotellet någon gång efter klockan 21…

Primark levererade som alltid, men gud vilket kaos där var! Och då hade vi ändå tipsats om att besöka butiken senare på kvällen (öppet till kl. 22). Smockat med människor och en väldig röra överallt. Och varmt, så jätte varmt. Blev nog ingen noggrann genomgång där denna gång, men kom i alla fall ut med några tröjor och en t-skjorta åt mig själv, plus några träningsskjortor åt pappa och några random plagg åt brorsdottern.

Innan Primark laddade vi upp med en paus på en pub i närheten. Vi fick varsin kall dricka och sambon kunde dessutom följa med slutet av fotbollsmatchen på TV. Alla nöjda.

Och det var dag nummer två sådär ”kort” summerat. Nu skall det bli fredagstacos här hemma hos oss, så inget mera bloggas ikväll. Dag nummer tre dyker med god tur upp imorgon :)

London dag 1.

På grund av fyra intensiva dagar i London och lite sömnbrist de senaste två nätterna har jag inte lyckats producera något inlägg förrän nu. Men var bara lugna, Londonuppdateringar kommer sakta men säkert.

Så att inte ett inlägg blir sju kilometer långt så delar jag upp det, en dag per inlägg. Så kanske ni orkar läsa allt också :)

På fredagmorgon förra veckan var det start mot flygfältet halv fem. Eftersom vi lyckats samla på oss en del Finnair poäng med våra södernresor de senaste åren, så hade vi på skoj uppdaterat oss till business class på vägen till London. Detta betydde bland annat att vi fick njuta av frukost i lugn och ro i loungen innan vi lyfte.


Största orsaken till att åka iväg till London från första början var chansen att flyga med Finnairs nya stora Airbus 350. Att sedan flyga den i business var ju en extra bonus. Och en rolig grej, som man annars inte har möjlighet till. Snabbt skulle man dock kunna vänja sig med det, speciellt på längre resor. Att ha sin egen lilla vrå och kunna ligga raklång är nog superlyxigt. Och med både mat, dryck och underhållning framför näsan. Inte illa alls.

Som jag redan rapporterade om tidigare så satte ju fredagens explosion i tunnelbanan i London fnurr på våra planer för en stund. Vi var lite tveksamma till om vi skulle ha möjlighet att ta metron in till centrum som planerat. Men när vi väl landat och fått bagaget, så blev det efter lite efterforskningar klart att linjen in till centrum löpte som vanligt. Så vi hoppade på metron och åkte in till Victoria Station, helt som planerat. Lugnt och rätt så tomt på tåget var det, men vet inte om det berodde på vad som hänt eller om vi bara råkade åka en passlig tid.

Från Victoria hade vi ungefär 900 meter till hotellet som låg i Pimlico, en aning sydväst om absoluta centrum. Vi kunde ha hoppat på en annan linje från Victoria, som skulle ha tagit oss till stationen i Pimlico, men vi bedömde att det inte var värt besväret med allt bagage, för att vinna bara 500 meter. Så vi kånkade bagaget i en knapp kilometer till hotellet, Sidney Hotel.

Hotellet var summa sumarum helt okej. Vad man får i London för pengarna är ju inte riktigt vad man är van med här hemma, men åtminstone hade vi ett riktigt nyrenoverat rum. Även om det var minimalt och man fick lite klaustrofobikänningar i vessan…

Servicen och bemötandet i receptionen var dock inget att hänga i julgranen. Ingen som hälsade då man kom in eller gick ut. Dåligt med information då vi checkade in. T.ex. så fick vi ingen info om vilken tid frukosten serverades och var den serverades. Och på tal om frukosten. Som enligt beskrivningen skulle vara en full continental breakfast… Det var ganska långt ifrån sanningen. Vi åt toast med marmelad, croissanter och konserverad frukt till frukost i tre dagar… Men det är bara att ta seden dit man kommer. Och det finns ju english breakfast att få på alla matställen, så svälta behöver man ju nog inte :)

Läget på hotellet var riktigt bra. Och låg på en ganska lugn gata. Metrostationen som sagt 400 meter bort, och en busshållplats precis utanför. Bussen tog oss smidigt in till centrum, till Trafalgar Square. Dock var det inget bra alternativ under rusningstiderna, då gick det betydligt snabbare med metron.


På tal om metron så är den ju nog faktiskt behändig att ta sig runt med i London. Finns inte många ställen man inte kommer med den känns det som. Vi använde den flitigt med våra laddningsbara Oyster Cards. Billigt, enkelt och snabbt. Kan inte påstå att vi kände oss rädda att åka den heller, med tanke på vad som hänt på fredagen. Men lite mer uppmärksam var man nog, jag i alla fall.

Men tillbaka till fredagens program. Efter att vi lämnat bagaget på hotellet så tog vi bussen in mot centrum och steg av i Westminster vid 10 Downing Street.

Därifrån vandrade vi ner mot River Thames, och gick sedan längs floden en bra bit, före vi vände och tog oss mera in mot centrum. Genom Covent Garden och vidare mot Trafalgar Square. På vägen blev det paus för mat och dricka på en tvättäkta engelsk pub.

I det här skedet var klockan redan sen eftermiddag, och vi tog metron tillbaka till hotellet. Det var dags att göra sig redo för kvällens höjdpunkt (eller resans om ni frågar mig!), musikalen Mamma Mia Novello Theatre.

Mina förväntningar fylldes, och lite till, som ni kanske förstod. För det första så ÄLSKAR jag ju Mamma Mia sådär helt i största allmänhet. Filmen, sångerna, uppsättningen på Svenskis… Ja det är helt enkelt en av mina favoriter. Säger jag att jag sett filmen 50 gånger så överdriver jag inte det minsta. Och den här versionen var ju sannerligen ingen besvikelse den heller. Feelisen var verkligen på topp, jag kan orden till alla sångerna så sjöng ju med för fullt hela tiden, och dessutom så funkade skämten och humorn extra bra. Jag vågar påstå att till och med de icke musikalfrälsta i sällskapet hade kul.

Dock har ju storyn också en tyngre lite sorgsen sida, så föga överraskande började tårarna bränna bakom ögonlocken då de första meningarna av Slipping Through My Fingers löd i teatern. Och redan då visste jag ju vilken sång som kommer som följande. Så det krävdes inte mer än de första noterna av The Winner Takes It All innan tårspjällen var fullt öppna. Vet inte vad det är med den sången och stämningen kring den som gör att jag gråter som en bebis varje gång jag hör den.

Men alltså ja, föreställningen var SUPER! Att både få skratta och gråta under en pjäs är något positivt för mig. Betyder bara att jag blivit berörd av det jag sett och hört. Så släpa för Guds skull med era män och se den om ni befinner er i London, även om de påstår att de inte är intresserade. Rekommenderar varmt!

Efter föreställningen var jag lite lätt ”high on the music” så att säga. Gick längs med gatorna mot bussen nynnandes på sångerna, och kände mig väldigt nöjd med vår första dag i London.

Fortsättning följer under de närmaste dagarna, så stay tuned för London dag två tre och fyra…

PS. Åsa, och andra språkpedanter, jag beklagar eventuella stav- eller syftningsfel på förhand, är för jetlaggad för att orka spellchecka just nu ;)

London update.

Eftersom många frågat och varit oroliga för oss här i London, så tänkte jag göra en liten uppdatering om läget här igår.

Ungefär en halvtimme innan vi landade på Heathrow igår så nåddes vi av nyheten om en explosion i tunnelbanan här i London. Jaha tänkte vi, det här var ju typiskt. I det här skedet hade vi ingen mer information om vad som hänt, eller hur omfattande det var. Och hur kallt det än låter så funderade vi mest på hur vi skulle ta oss till hotellet om tunnelbanan står stilla. Så vanliga är de här händelserna idag. Man knycker sig liksom inte ens…

När vi landat och fått våra väskor så hade det klarnat så mycket att ingen hade dött i explosionen, och att den hade varit ”liten”. Jag luskade också ut via tunnelbanekartan att Parsons Green inte låg vid den linjen som skulle ta oss in till Victoria Station.

Så vi tog oss modigt ner till plattformen och hoppade på tåget in mot centrum. Visst kändes det lite olustigt, och man hade kanske mer koll på sin omgivning än vanligt. Men samtidigt så märktes det inte av där vi rörde oss att något hade hänt. Ingen panik, ingen kaos, inga pådrag. Och vi kom tryggt och smidigt fram dit vi skulle.


Beredskapen höjdes här igår efter att dådet blev bekräftat som en terrorattack. Hur det nu märktes i gatubilden kan jag inte riktigt säga. Visst såg vi en hel del polisbilar på utryckning igår, men själv tyckte jag inte att mängden var något utöver det normala för en storstad. Patrullerande poliser stötte vi inte på alls egentligen.

Däremot har ju så gott som alla klädaffärer, snabbmatsrestauranger, matbutiker och turistattraktioner i centrum en eller flere vakter placerade vid ingången. Det har de säkert haft en tid redan, men känns lite lessamt att det faktiskt kommit till det. Vad är det för fel på världen?

Trots det som hände igår så har vi inte ändrat på våra planer alls. Folk har bett oss vara försiktiga, och jo, det försöker vi ju vara. Men sen igen, hur skall du kunna skydda dig själv mot något sånt här? Då kan du liksom inte röra dig nånstans. Och även om vi har min hurtbulle till sambo med på resan, så inser till och med han att vi inte kan gå till alla ställen. Vi har inte tid för det då man vill klämma in en massa saker på tre och en halv dag. 

Och att avbryta resan och komma hem har nog inte ens slagit oss tror jag. Säkert hade situationen varit annorlunda om explosionen hade ”lyckats” och skadorna och offren hade varit större och flere. Men just nu så kör vi bara vidare med våra planer som vanligt, och hoppas helt enkelt på det bästa. Att gå och fundera på det hela tiden går inte, då skulle man som sagt inte kunna göra nånting.

En riktigt skön lördag till er alla, vi skall snart aktivera och gå på frukost, och sen bär det av på dagens äventyr :)

En weekend i London.

Jag börjar sådär sakta känna mig som en människa igen, och jag hoppas verkligen att det håller i sig. Imorgonbitti flyger vi nämligen iväg till London över helgen! Skall bli grymt kul, då jag inte varit där förut. Men jag vet också att jag kommer vara helt slut när vi kommer hem. Vi har en hel del program inplanerat nämligen. Men det är ju som det brukar då man åker på stadssemester. Ser i alla fall fram emot de kommande dagarna väldigt mycket!

Kappsäcken är färdigpackad. Dock känns det som att nånting fattas eftersom jag inte lyckades fylla den till hälften ens… Men mera plats för shopping på det viset förstås ;)

Ljuset i tunneln.

Sakta men säkert börjar livet återvända. Nu skall vi inte ropa hej förrän vi är helt torrskodda över bäcken, men som sagt, hoppet lever. Kändes lite si som så med det igår ännu.

Nu har medicinen börjat ta på, kan svälja igen utan grymma smärtor, och öra har slutat värka. Laddar med vitaminer och vila. Och tänker köra på det ännu en tid framöver. Hostan är ännu och irriterar, och vill inte riskera att tappa rösten flera gånger. Det är så grymt frustrerande.

Så söndagshälsningar från soffhörnet bara :)

Antiklimax.

Jaha hörni, här hade jag tänkt följa upp nyheten från häromdan med lite mera detaljer och planer kring huset. Är sååå ivrig att ni vet inte heller! Men så har jag inte orkat…

Jag är sjuk igen. Har varit det nu mer eller mindre sedan slutet av juli. Men det vet ni kanske för har ju beklagat mig om det några gånger här på bloggen också.

På måndagen fick jag tillbaka flunssan som jag äntligen hade blivit av med för 1,5 vecka sen. På onsdagen gick jag till läkaren för att jag hade haft grymt sjukt i högra örat och hela sidan av huvudet några dagar. Resultatet av det var örondroppar (antibiotika) för att behandla en öroninflammation. Kommer inte ihåg att jag nånsin ens skulle ha haft öroninflammation som barn…

Nå sen igår började mitt halsont kännas värre. Levde på Mynthon och drack vatten hela tiden för att överleva. Rösten försvann, och jag låg hemma och var tyst. Försökte övertala mig själv om att det inte är angina jag har. Eller tonsillit eller vad det nu kallas i dagens läge. Angina kallades det i alla fall när jag var barn, för då hade jag det ganska regelbundet. Som vuxen har jag haft det kanske ett par gånger, så jag vet ju hur det känns. Tyvärr.

Imorse kollade jag mig själv i halsen och kunde inte mera låtsas som att jag inte behövde gå tillbaka till läkaren. Via företagshälsovården fick jag ingen tid, så bokade tid privat istället. Länge leve försäkringar, hehe ;)

Därifrån kom jag för en timme sedan med ytterligare ett antibiotikarecept. Diagnos: tonsillit. Troligtvis då. Togs lite blodprover också (grymt stolt över mig själv att jag klarade det utan att få obehag, kallsvett eller att svimma!). Nu hoppas jag bara att läkaren inte ringer och berättar att det är typ mononukleos. För det skulle jag verkligen inte ha tid för.

Planen för helgen är nu då att fortsätta äta piller, desinficera lägenheten och vila vila vila. Om en vecka SKALL jag nämligen åka till London. Sjukling eller inte så iväg skall jag. Punkt. Wish me luck…