En Åbohelg med flickorna.

På lördag plockade jag upp Maarit från tåget i Karis, och sedan tog vi sikte mot Åbo. Äntligen hade vi fått till en träff med flickorna. Tyvärr kunde alla sen inte sista slutligen delta, men fyra av fem är inte fy skam i dagens läge.

I Åbo checkade vi in på Hotell Cumulus. Lite skumppa på rummet och sedan var det dags för oss att ta oss an ett Escape Room. Vi hade valt CLU Turku, enligt dem själva företaget med de svåraste rummen i Åbo. Jag hade ingenting att jämföra med, men de som testat tidigare tyckte väl att det påståendet stämde. Kan inte uppskatta riktigt hur långt vi var ifrån att knäcka det, men roligt var det hur som helst.

Därifrån sprang vi i ösregnet den korta biten till restaurangen, Brahen Kellari, som till all tur låg riktigt bakom hörnet. Där avnjöt vi en jätte god trerätters, och diskuterade allt mellan himmel och jord.


Efter maten blev det en drink på Rento. Dock konstaterade vi ganska snabbt att ljudnivån var för hög för att prata, och att vi alla var ganska trötta, så det var skönast ta sig tillbaka till hotellet. Där blev det lite mer skumppa och mer diskussioner, innan det blev gonatt.

Helgen avrundades med frukost på hotellet på söndagmorgon, innan vi åkte hemåt igen. Och hotellfrukost är ju inget dåligt slut på en helg.

Tyvärr slutade helgen för min del med ett migränanfall. Så hemfärden var verkligen ingen rolig historia. Tur var vi två ända till Salo, så jag behövde själv bara köra därifrån hem. Vilket var helt tillräckligt i det tillståndet. Min migrän är inget jag sådär hemskt ofta pratar om med folk, eller skriver om här. Och det av den enkla anledningen att det är lite av en ”kontroversiell” sjukdom. Det är ingen åkomma som syns utanpå, och också en åkomma som ofta används lite väl slösaktigt.

För mig personligen innebär ett anfall total handlingsförlamning. Allting stannar liksom upp, klarar inte av att göra nånting då det är som värst. Klarar inte ljud, och definitivt inte ljus. Synen blir grumlig. Och dessutom kommer den ofta med ett grymt illamående, vilket gör det hela ännu värre. Om huvudet redan håller på att explodera, så gör det inte precis saken bättre att hamna spy.

Anfallen har kommit oftare det senaste året känns det som, så har nu beslutat att söka alternativ hjälp till att försöka förebygga anfallen. Med början imorgon skall jag testa en kombination av zonterapi, akupunktur och gua-sha. Och om ens något anfall kan förebyggas så är det värt det. För skulle jag få välja så skulle jag inte få några anfall alls, och slippa ta en medicin som inte kommer utan biverkningar. Att återhämta sig från den tar minst lika länge som att återhämta sig från själva anfallet känns det som. Handlar liksom om att välja mellan två onda ting.

Men det om det. Kände bara att jag ville öppna mig lite om detta just idag. Letar inte efter sympatier. Men däremot kanske en smula förståelse.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s