Huset – köksleverans nr.2 den 28.3.2018

På onsdag eftermiddag fick vi meddelande om att den sista delen av vårt kök är påväg. Jag hade möjlighet att gå från jobbet lite tidigare, så åkte ut och bar in allt och gick igenom att allt var med. Och ALLT var med, tro det eller ej.

Ett paket orkade jag inte bära in själv, eftersom det var tungt och stort. Ringde in mamma för att hjälpa, och medan jag var inne och organiserade alla förpackningar, hörde jag plötsligt ett dovt dån. Sista snön kom ner från taket… Rakt på lavan förstås, med det ena paketet som fortfarande väntade på att bli inburet… Hade hjärtat i halsgropen och ögonen halvt stängda när jag fick ut för att kolla hur stor skada snön hade förorsakat. Men som tur klarade sig paketet oskadat. Bara kartongen som fick lite små fuktskador innan jag fick all snö bortskyfflad.

Annat än husprojekt jag sysslat med den här veckan var ett tårtprojekt. Arbetskompisarna önskade sig en Kindertårta till påsken, så jag fixade en Kindertårta till påsken. Länge sedan jag haft tid att ta mig an något nytt på bakningsfronten, så det var riktigt roligt. Hade dock inte riktigt tillräckligt med tid att vänta på att alla lager stelnar ordentligt, så den blev inte riktigt lika ståtlig som på bilden i receptet. Men god var den, om än lite väl söt i min smak.

Igår började ”påskledigheten” för min del redan kl.13. Hade en del ärenden jag planerat uträtta, men efter att jag hämtat hem tårtan i kylskåpet orkade jag inte gå ut på stan mera. Tog mig en lite powernap på soffan tills sambon kom hem. Sen åkte vi ut mot Tenala, och skulle bara göra en snabb sväng via mina föräldrar före vi for till huset. Det slutade med att vi satt hos dem på kaffe några timmar, och sen kom brorsan också och vi fortsatte snarvla ytterligare några timmar. Klockan var väl över tio när vi kom så långt som till huset. Då lämpade vi bara av lite saker och kom sen hem och hoppade i snarklådan. Inte precis enligt planerna, men väldigt behövligt med en kväll som innehöll annat än jobb.

Idag blir det dock renovering för hela slanten. Slipning av väggar står på schemat. Mitt nästa delmål i det här är att få slut på alla de här skitiga projekten. Tänker mig att vi kommer ha byggdamm inne ännu efter många år…

Huset – köksleverans 26.3.2018.

Idag var då dagen då vårt kök, och hjälpkök, skulle levereras. Vilket det gjordes också. Eller ja, en del av dem. Närmare bestämt 2/3 av dem. En lava med tavara finns fortfarande någonstans i Vanda, och kommer levereras när den hittas…

Vi har ju på inget vis någon panik med leveransen av köket, men vi hade båda tagit ledigt idag för att ta emot det, och det här betyder nu att någon hamnar vara ledig igen för att ta emot den sista delen. Skulle varit lättare om vi bara fått allt idag. Löpte smidigt då sambon hjälpte till att bära in och ordnade allt i högar enligt produktnummer, medan jag gick igenom allt och checkade av på beställningslistan. Man vill ju liksom försäkra sig om att vi får allt det vi beställt. Men lite motgångar måste man väl ha i ett sånt här projekt, så man inte i misstag skulle inbilla sig att det är för lätt.

Några lådor att packa upp och skruva ihop som ni ser. Och ännu kommer det lite till. Man blir nästan svettig bara av att tänka på ihopskruvandet. 20 skåp, och många av dem med lådor. Man får gärna anmäla sig frivillig till det här projektet ;)

Annars i huset då? Sambon, jag och mamma fick under helgen golvet färdigt slipat. Så ett steg undan igen. Sambon skall ännu slipa lite väggar, men måste hyra eller låna en maskin som går att koppla till dammsugaren. Med maskinen han har nu kommer man inte långt i gången, då man efter några minuter inte ser någonting. Dammet blir som en tjock dimma överallt, så man hamnar pausa och vänta att det lägger sig. Väldigt tidskrävande…

På helgen fick vi också pausa från arbetet på insidan och göra lite snöarbete på utsidan. Noterade plötsligt att det droppade vatten från taket i köket… Ingen rolig upptäckt kan jag berätta, och man hann nästan bli lite kall innan vi fick utrett varifrån det kom. Det visade sig sen att det var en skruv i plåttaket som läckte. Det hade nog inte läckt länge, utan säkert börjar då isen och snön på taket börjat smälta i solen på helgen. Så det blev att skotta lite snö från taket. Riktigt skönt med frisk luft också, om man skall se något positivt i det hela. Medan sambon var på taket skottade jag och mamma undan lite snö från framsidan av huset. Kommer inte ihåg när jag senast varit ute, så det var riktigt passligt i det härliga vädret.

Idag, förutom köksleverans, har vi sysslat med att tilläggsisolera lite i taket. Ett av de här projekten som kommit till efter hand. Och de projekten som gör att jag tycker vi aldrig kommer framåt. Men jag har fått höra att jag är lite för otålig, så det är kanske inte riktigt så farligt som jag får det att låta.

Sambon märkte att det var långa remsor i taket som saknade isolering neråt. Efter mera forskning visade det sig att väldigt lite isolering lagts in under ventilationsrören. Och eftersom vi nu har innertaket borta passar vi på att göra det nerifrån. Skulle vara lite mer arbetsdrygt att göra det uppifrån via vinden. Och förutom de här remsorna så har vi också exkaverat mössbona och lagt in ny isolering även i de hålen. Projekten tar nog inte slut på en tid som ni förstår…

Nu blir det några dagar av våra vanliga dagsjobb, och lite mindre renovering. Men sedan blir det påsk och vi får hålla på fyra dagar i ett sträck. Då skall det förhoppningsvis kännas som att vi kommer någonstans, även för mig :)

Kontrasterna i livet.

Från ett dammigt och skitigt golvslipande i Tenala till trerätters middag på KW med flickorna. Ibland är det behövligt med lite kontraster i livet.

Några timmar med vänner var också väldigt behövligt. Visste inte ens i hur stort behov av det jag var, förrän jag var där. Tack flickor. Nu har man energi att jobba på igen en tid.

Huset – 22.3.2018

Hups! Det har visst gått en och en halv vecka sen jag senast uppdaterade nånting här… Har lidit av någon slags utmattning efter att golvgjutandet blev klart. Någon form av återhämtningsprocess från de två veckorna som blev väldigt stressiga där före gissar jag.

Känns som att jag inte fått särskilt mycket till stånd på någon front faktiskt. All energi man har går åt till att klara av jobbet. Kvällarna skulle man helst sova, men har fått tvinga ut mig till huset och jobba på i alla fall. Annars kommer vi inte framåt, så enkelt är det. Eftersom det är vi själva som fixar det mesta.

Koncentrationen har jag också haft problem med den senaste tiden. Känner mig stressad hela tiden, fast jag inte riktigt vet varför. Mest är det väl ens egna samvete som hela tiden tycker man borde renovera. Så försöker jag göra nånting annat, som min linedance igår till exempel, så blir det inte till mycket. Kom av mig hela tiden och visste inte vart jag var påväg, fastän det var danser jag egentligen kan. Frustrerande.

Och nu har vi ju faktiskt ingen deadline vi måste klara av. Så varför jag stressar vet jag inte. Det blev liksom på? Ikväll hade jag ett styrelsemöte så har inte alls varit ut till Tenala. Försökte när jag kom hem från jobbet sitta i soffan och ta det lite lugnt, och ni vet bara andas en stund och släppa stressen. Känner väl att det gick sådär… Men jag tänker att om man upprepar det några gånger så kanske det fungerar. Så nu sitter jag i soffan igen och försöker intala mig själv att det är okej.

Men nog om mina renoveringsrelaterade stressproblem. Vi har ju nog fått något smått till stånd de senaste veckorna också.

Efter gjutandet och kondensen som hann bildas under natten, förstördes takpanelen i köket. Den enda takpanelen vi lämnat kvar och inte tänkt byta. Men inte mycket att göra åt det annat än att plocka ner den också. Och jag är väl i ärlighetens namn inte jätte ledsen över den saken. Hade lite onda aningar om att vi ångrat det i något skede om vi inte hade bytt den.

Medan jag har plockat ner takpanel i köket har sambon tagit sig an väggarna i badrummet. Som ni kanske kommer ihåg var det lite jobb med att plocka ner de gamla kaklen. Förhand skulle vi hållit på än idag, så sambon tog ju över med maskin i något skede. Det resulterade dock i en del lösa tegel. Så nu har han tagit bort gammalt bruk och limmat fast de lösa teglen på nytt. Nästa steg är att slipa ner ytan på det värsta ojämnheterna, och sedan lägga på två olika slags bruk. Först ett grövre för de större ”hålen”, och sedan ett finare, som ett spackel, så att väggarna blir jämna och kan kaklas.

Golvet har ju sakta fått ”muhia” under plasten i två veckor, tills vi tog bort den på tisdagkväll. Fukten har hållits kvar bra, så golvet har inte torkat för snabbt. Men lukten då jag drog bort plasten. Fy usch. Fuktig betong är inte min nya favoritdoft kan jag berätta. Vädrade några timmar för att bli av med den värsta unkigheten.

Annats som vi sysselsatt oss med är att ta ner en vägg… (!) Ja ni läste rätt. Vi har tagit ner en vägg till. Ifall vi i misstag skulle bli utan jobb. Nej skämt å sido. Vi insåg faktiskt att vi missat en liten detalj i planeringen. Eftersom vi tog ner en vägg i vårt blivande sovrum, för att göra vardagsrummet större, så finns det inte plats för några klädskåp i sovrummet mera. Var vi skall förvara våra kläder hade ingen av oss riktigt tänkt på. Så då kläckte jag den briljanta idéen om att ta ner också den andra innerväggen i vårt sovrum, ut till det andra sovrummet, och sedan bygga upp väggen på nytt mitt emellan. Så att vi får in klädskåp från bägge håll, i bägge sovrum. Skulle varit en aning lättare om vi kommit på det här innan vi göt golvet, men nu får vi helt enkelt bara fylla upp hålet i golvet på något sätt.

Tur att vi ändå insåg det här nu, och inte i ett ännu senare skede. Nu hade vi ännu möjlighet att ändra på planerna. Och vi känner oss båda nöjda med ändringen, trots att det (igen) betyder lite mera jobb.

På sidan av allt det här har vi också sprungit omkring med måttband i hela huset och måttat allt. Det för att kunna räkna ut hur mycket ytmaterial vi behöver. Tanken är att försöka skaffa allt från samma ställe, och på så vis få till ett bra pris. Med diverse ändringar och tillägg i renoveringsplanerna så betyder det också att budgeten påverkas, såklart. Därför är det ännu viktigare än tidigare att kolla priser. Ingendera av oss har ändå någon väldigt dyr eller extravagant smak, så jag tror vi kommer få till det vi vill, utan att behöva kompromissa med utseendet. Jag har en ganska klar vision av vilka färger och material jag vill ha, och hittills har sambon gillat mina planer. Förutom det där ena kaklet vi inte riktigt är överens om då…

Närmast framöver skall golvet slipas. Om jag förstått rätt så skall det göras för att fukten skall kunna ta sig igenom bättre, och golvet torka fortare. Det här vill vi ha gjort under helgen, så att det är färdigt till måndagen. På måndagen kommer nämligen vårt kök!! Kan inte förstå att det redan gått två månader sen vi beställde det. Vart har de veckorna tagit vägen? Känns ändå som en stor grej att få hem det, även om det kommer dröja en stund tills vi får lägga upp det.

Efter golvslipning och köksleverans kommer vi fortsätta förbereda väggytorna. Slipa, spackla, slipa, spackla, slipa. Ja ni kan säkert föreställa er. Och så måste vi exkavera lite gamla mössbon från taket, innan vi lappar plasten och kan lägga upp ny takpanel. Och utöver det här en miljon andra saker som jag inte har någon aning om just nu. Och kanske lika så bra det ;)

Bauhaus, bio och Mumin.

Det här med att ta ledigt från renoverandet har visat sig vara lite svårare än jag trodde. Tankarna vandrar iväg dit hela tiden, så fastän vi fysiskt inte gjort någonting sen torsdagsmorgon, har vi ändå lagt ner ganska mycket tankeverksamhet på kommande jobb. Efter att den värsta sömnbristen lagt sig kände man ivern komma tillbaka igen. Ivern över att komma vidare med projektet.

Igår skulle vi då vara helt lediga, gå på bio och mat osv. Slutade med att vi spenderade två timmar i Bauhaus innan vi kom så långt som till bion. Men när vi nu ändå var nära liksom.

Vi kollade lite på ytmaterial till badrum och bastu, bastu-ugn och på lite maskiner vi ännu behöver införskaffa. Det mesta är vi överens om, men har på känn jag kommer få kämpa för ett av kaklen jag vill ha. Sambon har bestämt sig för att dom är gräsliga, så får se hur det slutar hehe… :)

Iväg på bio kom vi faktiskt sen, och filmen var riktigt bra. Vi såg The Post med Meryl Streep och Tom Hanks i Finnkinos Lounge sal. Bekvämare ställe att se en film på bio finns inte.

Efter bion blev det en romantisk middag på Taco Bell. Jag var dock proppmätt så sambon fick äta största delen av min mat också.

Passade också på att inhandla de två nyaste muminmuggarna när vi en gång var out and about. Inte överdrivet förtjust i någon av dem, men en samlare behöver ju införskaffa alla ändå. Nummer 67 och 68 i samlingen.

Just nu sover sambon ännu, medan jag försöker komma ikapp några serier jag missat den senaste tiden. Sen kommer vi säkert åka ut till Tenala och fixa med något smått. Har bland annat lite betong att skrapa löst från väggarna och trappan…

Hälsningar från ett människovrak – huset den 8.3.2018.

Känslan vi båda har just nu är så obeskrivligt skön. Vi klarade det! Vi lyckades på något vänster få allt klart, och igår gjöts golvet. Halleluja! Den lättnaden alltså. Kan inte ens beskriva.

Vårt största orosmoment redan då vi planerade renoveringen var just denna, att gjuta en ny platta ovanpå den gamla, och allt vad det innebär i förberedande arbete. Det har blivit många timmar av funderade och planerade och velande fram och tillbaka. Mycket problemlösande. Och nu då vi är så här långt är det som en sten lyfts från axlarna. Nu får vi börja ta itu med saker vi gjort tidigare, istället för att sätta en massa energi på att lägga oss in i helt obekanta processer.

Och på tal om energi. Det finns ingen. Inte just nu. Vi är båda helt totalt slut för tillfället. Människovrak. Och även om jag trodde jag var trött på tisdagkväll när vi höll på till halv två på natten, så kan jag säga att det var inget mot vad jag är nu. Stressen och pressen på att få allt färdigt har släppt, och nu kommer tröttheten på med ännu större kraft. Sov nio timmar inatt men det känns ingenstans. Så nu blir det lite ledigt från renovering, några dagar i alla fall. Och sen inga sena kvällar och nätter på en tid i alla fall.

Veckoslutet och nu måndag och tisdag den här veckan han gått som i tjock dimma. Har lite svårt att komma ihåg exakt vad vi gjorde när och hur sent vi jobbade. Det jag dock kommer väldigt bra ihåg är de vänliga själar som ställt upp och hjälpt oss. Vi är evigt tacksamma. På riktigt. Det skulle inte lyckats utan er. Speciellt mina föräldrar som varit där så gott som varje dag. Till och med tagit ut semester för vår skull. Och stått och kockat för hela patrasket. Jag får tårar i ögonen bara av att skriva det här ❤️

Tidtabellen för helgens arbete, som jag drömde om förra fredagen, höll faktiskt. Tro det eller ej. Lite halvt med våld lyckades vi få allt armerat under lördagen. Klockan var långt över midnatt när vi var klara, men det var det värt. Och på söndagen drog vi golvvärmeslang så gott som hela dagen.

Vår golvvärmeplan. 500 meter slang. Gick förvånansvärt smidigt att lägga ut den, jämfört med vad jag hade föreställt mig.

Så de stora grejerna avklarade vi under helgen, precis som vi hade hoppats. Men tyvärr fanns det en hel del saker att fixa ännu måndag och tisdag. På något vänster gick det i alla fall, även om man var ungefär lika skarp som en ovass penna och rörde sig som en sengångare. Min sambo, ingenjören, hade som tur en to-do-lista vi följde, och kunde märka av då något blev fixat. Det var skönt, och ingav lite hopp om att vi faktiskt kommer lyckas.

På måndag natt då vi körde hem, igen något tag efter midnatt, lipade jag hela vägen. Jag var så ofantligt trött för det första, och kände mig så otroligt frustrerad. Jag är ju liksom ingen byggare. Och att sedan försöka ta itu med saker man inte kan, mitt i natten, är ju inte helt idealiskt. Som tur har vi ändå haft våra svackor under olika tider av det här maratonloppet, så när sambon höll på att gå in i väggen fick jag hålla honom flytande, och tvärtom. Är ganska övertygad om att vi klarar vad som helst efter att vi kommit i mål levande efter en så här prövning.

Men igår då så var äntligen dagen D här. Dags för gjutning. Allt blev klart, ja eller så pass att vi kunde leva med det även om det ännu hade funnits lite små detaljer att fila med. Klockan sju igår morse kom firman som skulle sköta gjutandet, och tjugo minuter senare var betongen på plats. Allt hade förlöpt bra, inga stora problem med det förarbete vi gjort. Som tur hade vi plastat in det mesta av väggarna, för det behövdes verkligen. Så här i efterhand skulle det varit bra att plasta ännu högre upp på väggarna, men nu är det som det är. Blir att skrapa lite betong bara :)

Om nu väggarna kunde ha varit plastade lite högre upp i resten av huset, så fanns det minsann inte någon risk att takkan skulle blivit nerstrittad. All ära till min pappa för det här, även om vi skrattade åt honom just då när han höll på med den :)

I hjälpköket, badrummet och bastun har vi då dubbel golvvärme. En vattenburen och en elslinga. För detta går äran till min sambo, skulle aldrig ha fallit mig in att man kan göra så här. Tanken bakom detta är alltså att kunna stänga av den vattenburna golvvärmen till sommaren, om man inte har behov av att värma upp hela huset. Men att då ändå kunna ha lite värme på via elslingan, så det torkar upp i badrummet och bastun när man duschat.

Egentligen var tanken att vi redan igår kväll skulle ha plastat in golvet. För att fukten skall hållas kvar och betongen inte torka för snabbt så att den spricker. Men eftersom den inte torkat tillräckligt för att vi skulle ha kunnat gå på den, hamnade vi skjuta upp det tills imorse. Så idag åkte vi ut lite över sex. Det som mötte oss när vi öppnade dörren var ett tropiskt klimat. 31 grader varmt och kondens ÖVERALLT. Det borde ha öppnats några vädringsluckor igår efterhand som de göt, men det blev inte så. Med påföljden då som sagt ett tropiskt klimat. Vi fick alltså börja med att vädra. Sedan var det bara att dra ner plastet från väggarna och lägga det på golvet istället. Dock tror vi inte att det är något som ger problem i framtiden, det borde torka upp ganska snabbt. Faktiskt så hade det torkat upp bra redan under den tiden vi var där imorse. Och golvet då? Jo det ser riktigt fint ut. Inga missar som nu skulle ha fallit oss i ögonen. Och bara det faktum att kunna gå på ett helt golv igen, efter vecka av hoppande bland armeringsjärn och golvvärmeslang. Himmelrike.

Vår betongnerklottade trappa. Ingen hade tänkt på att skydda den på något vis. Som tur skall den lagas om i något skede, så bara vi får bort de största bitarna så…

Huset – läget 2.3.2018.

Jaha, så var vi redan inne i mars då. Veckorna bara flyger förbi när man håller på med såna här projekt. På gott och ont. Just nu känner jag mig en aning stressad över den stundande gjutningen av golvet på onsdagen inkommande vecka… Men på något vänster skall vi väl lyckas. I värsta fall får det bli nattjobb måndag och tisdag nästa vecka.

Förra helgen var det jobb från morgon till kväll, och även om vi kom en bit påväg, så var det kanske inte riktigt vad vi hade hoppats på. En massa småsaker som tar en massa massa tid. Men nu är de ju gjorda i alla fall.

Till de större jobben däremot hörde bland annat att skära in lite vattenrör i gamla plattan. Ett väldigt dammigt jobb.

Som tur var det finare och friskare på utsidan. Inte mycket man hunnit njuta av det fina vintervädret nu då det äntligen infann sig. Men sånt är livet. Harmar lite, men man får fokusera på målet istället :)

Jag och mamma sysselsatte oss under helgen och i måndags med att täta och fuktspärra nedre delen av skivorna runt hela huset. Som att måla pudding på väggarna, lite speciellt faktiskt. Men ett riktigt trevligt jobb kan jag tycka.

Den här veckan har sambon haft semester, och tur det. Börjar komma framåt med saker som faktiskt syns nu. Dessutom har min pappa haft två dagar semester den här veckan bara för att hjälpa oss, medan mamma stått för matfixandet igen en gång. Kan liksom inte säga tillräckligt många gånger hur tacksamma vi är.

I veckan har det lagts isolering och dragits slangar. Bland annat. Jag har åkt ut efter jobbet och hjälpt till var det behövts. Har assisterat och hantlangat ganska mycket, och det är helt okej för mig. Kunskaperna räcker inte alltid till för att påbörja egna projekt. Men massor lär man ju sig verkligen under en sån här process, och det mesta är ju inte svårt heller, man är bara lite långsam.

Just nu är situationen denna: all isolering är på plats och alla slangar är fixade och inskurna i finnfoamskivorna. Sambon drar elen som skall på golvet under armeringen, och jag och pappa armerar. Det går framåt, men frågan är om det går tillräckligt fort? Förhoppningen inför helgen är väl att få allt armerat imorgon, så att vi kan dra golvvärme på söndagen. Men tidsplaner har ju en tendens att inte hålla, så vi får väl se hur vi lyckas.

Efter en lång vecka med väldigt långa dagar börjar man känna sig en aning trött också. Och speciellt sambon. Han har ju hållit på i en vecka nu från morgon till kväll, och sömnen har blivit lidande. Det resulterade i en tidigare kväll ikväll, så att vi faktiskt orkar hela helgen också. Nu skall jag ta ut morgondagens mat ur ugnen, och sedan hoppa i säng jag med. Sambon har snarkat i över en timme redan.