Andra semesterveckan.

Torsdag idag redan. Dagarna bara flyger iväg. Som de alltid gör när man har semester.

Lite regn skulle börja vara nödvändigt, men annars kan jag inte klaga på vädret. Har fortsatt varva spacklandet och slipandet med att lapa sol på terassen och pynja i trädgården. Igår blev det ganska mycket slipas igen, så idag är känseln i högra handen lite begränsad… Så idag tror jag bestämt det blir mera vila än jobb.

Annat sedan sist då? Vi fick igång vattenposten på utsidan av huset, äntligen. Passligt med tanke på att gräsmattan på framsidan av huset håller på att brinna upp. Så nu har jag vattnat två kvällar, och hoppas den lever tills det beslutar sig för att regna lite.

Samtidigt måste sambon pröva trycktvätten, så han tvättade min bil. Vilket också var mycket nödvändigt kan jag säga.

Igår hade jag tänkt grilla på kvällen när sambon kommer från jobbet, men det visade sig att han skulle iväg på fotismatch. Så det blev en lite lyxigare lunch för mig istället. Länge leve sommar och grillmat, så snabbt och så enkelt.

Biffarna var väl kanske inte lika delikat igår kväll när han värme dem i mikron, men vad offrar man inte för fotbollens skull…

Igår kväll blev det också premiär för kvällsdoppen i Grabbskog för min del. Kvällsdoppsklubben hade möte efter en längre paus. Ett perfekt avslut på dagen.

Förresten, igår när jag var in i Tokmanni, av helt andra orsaker, kom jag ut med en kass full av kläder. Tror inte jag tidigare köpt kläder där överhuvudtaget. Men nu i nya butiken här i Ekenäs, när allt är mer överskådligt, fyndade jag faktiskt ett och annat.

Bland annat caprileggings för ynka 7€ styck. Jätte sköna och många olika färger. Perfekt för mig som går mycket med tunika och leggings på jobbet.

Förutom leggings köpte jag också några slit och släng t-skjortor för hela 4€ styck.

Och som pricken på i en tunika, som kostat 15€, men som nu dessutom var nedsatt med 30%. En väldigt lyckad shoppingtur i Tokmanni igår med andra ord.

En prima sommardag.

Hade nog inte kunnat tänka mig att jag skulle få så här bra semesterväder från mitten av maj. Men visade sig vara vädermässigt väldigt passligt med sommarsemester tidigare än vanligt detta år.

Hoten om att vi snart återfår vårt vanliga finländska sommarväder fick mig dock att ta ledigt från allt som heter renovering idag, och istället göra semestersaker.

Ni vet, ta sovmorgon, ligga kvar i sängen halva förmiddagen och titta på The Resident, sitta och dricka kaffe i solen i en timme på Baywatch tillsammans med Jenny, åka och shoppa spackel till Bjärnå och också komma hem med mera sommarblommor, bara för att sedan måsta åka vidare till Karis i jakt på den perfekta (och billiga) krukan, äta lunch på Hese klockan fyra på eftermiddagen, och sedan avsluta dagen med att sträckläsa 1/3 bok på terassen medan solen sakta försvinner bakom träden…

Man kunde liksom ha det betydligt värre. Och förresten, har ni inte läst den här boken av Johanna Holmström så kan jag varmt rekommendera den som sommarläsning; Själarnas Ö.

Shoppingrundan då? Ja den resulterade förutom det vi egentligen åkte iväg för,

också i varje landebos standardutrustning,

samt i en hortensia jag inte kunde motstå trots att jag egentligen inte skulle ha mera sommarblommor i år…

Ja och den måste ju få en kruka förstås. I matchande färg.

Och så blev det faktiskt nya sittdynor till mina gamla balkongstolar också. Ifall någon någongång skulle vilja sitta på dem utöver mig och sambon i våra dammiga arbetskläder :)

Så trots att huset på insidan ännu bara är ett skal, är terassen någolunda beboelig. Alltid något tänker jag. Men jag antar att om vi nu tänkt flytta in före hösten så måste jag eventuellt återgå till arbetet imorgon. En del av dagen åtminstone. Är väl ett tecken på att man intagit semesterläge på riktigt när man saknar allt som heter arbetsmotivation för tillfället?

Första veckan.

Hann knappt blinka så var första semesterveckan över. Men kan inte klaga på den överhuvudtaget. Den har bestått av en bra mix renovering och terasshäng.

Igår var vi både ute och jobbade hela dagen, med en liten sväng till Bjärnå för mig då materialet tog slut. Men det börjar kännas lite bättre nu då man spacklar och man faktiskt ser att det händer någonting. Men någon spackelentusiast kommer jag nog aldrig bli… Innerhörn borde vara förbjudna :D Imorgon skall jag dock fortsätta med det projektet, så det är bara att bita ihop och försöka att inte tappa nerverna.

Idag har vi haft ledigt från renoverandet och istället klätt upp oss och gått på dimission. Min kusin blev färdig bildartesan på fredagen, och idag var det hennes dag. Och jag insåg just att helt olikt mig så knäppte jag inte en enda bild…

Det som jag dock lyckades få på bild idag var min första ordentliga terasscider denna sommar. Det var en ypperlig kväll att premiärbesöka Baywatch.

Första semesterdagarna.

Har spacklat, pysslat på ute, klippt gräs, fixat sommarblommor och varvat allt det med terasshäng här på min egen terass. Vädret kan man ju inte klaga på så här långt, även om jag kanske skulle få ännu mer gjort på insidan ifall det var lite sämre väder… Men nu njuter vi så länge det varar :)

Mumin, lomapulla och ishockey.

Häromkvällen åkte vi en sväng till Salo med mamma och brorsdottern. Jag behövde schampo, och lilla damen nya skor.

Det enda jag kom hem med var faktiskt schampo. Och en muminmugg, hehe. Den nyaste som kommit ut, årets sommarmugg. Nummer 69 i min samling.

Ikväll efter jobbet hade jag lite ärenden att uträtta, sedan skulle det handlas mat, och så var det förstås den mycket viktiga lomapullan till jobbet som skulle fixas. Utan den får man inte bli på ledigt där hos oss förstår ni.

Nio gånger av tio då det skall föras något bakverk till jobbet, så är det något jag aldrig lagat tidigare. Så även denna gång. Kommer säkert fortsätta med den strategin ända tills de ber mig sluta testa nya recept… ;)

Nu är det ishockey på agendan, och har på känn att det kommer bli en riktig rysare. Borde kanske ladda upp med lite kvällsmål ännu före matchen börjar, så man int dimper sen mitt i spänningen…

Huset – 16.5.2018

Nu har det inte hänt något betydelsefullt på insidan av huset, så det här är inte en renoveringsuppdatering egentligen. Men kan inte låta bli att visa er lite bilder från utsidan. Ni vet inte hur skönt det är med egen gård och egen terass efter 10 år i en höghuslägenhet. Man blir liksom lite trädgårdsinspirerad igen :)

Den här gången kan jag inte heller klaga på att saker tar för lång tid, för nu är det faktiskt helt självförvållat. Det har ju varit helt ljuvligt sommarväder som ni vet, så någon motivation att vara inomhus och renovera har väl inte riktigt funnits.

Sambon har duktigt jobbat på mellan sina alla fotismatcher, medan mitt bidrag varit lite sådär… Har trivts bättre på utsidan, och pysslat på med krattning och gräsklippning och såna saker. Jag har dock resonerat som så, att eftersom jag får semester från och med i måndag, så kommer ju vädret bli sämre framöver. Därför måste jag ju passa på att ha lite sommarlov nu istället, medan vädret är på g. Och dessutom hoppas jag på att det känns vettigare att hålla på sen när man kan göra det en hel dag i gången. Istället för någon timme på kvällen. Man hinner liksom bara börja så ska man sluta.

Så med hopp om nyfunnen renoveringskraft och motivation i måndag!

En pigg 90-åring.

Min fammo fyllde 90 år igår. 90. Det är ganska många år det. Får ju faktiskt säga att hon är väldigt pigg i förhållande till den siffran.

Hon ville inte fira sin födelsedag något desto mer, så pappa och jag tog med henne på en liten utfärd. Vi åkte till Joensuun kartano, eller Åminne gods, i Halikko. Fammo har jobbat där som barnflicka då hon var dryga 20 år gammal. Gården är egentligen inte öppen för allmänheten, men pappa hade fått lov av gårdens tilanhoitaja att vi fick vandra omkring och titta, så länge vi höll oss borta från huvudbyggnaden.

Godset var någongång i tiden 5000 hektar stort, i dagens läge är det dryga 2000, varav 370 hektar är odlat. Så det är ett rätt så stort ställe. Vi vandrade omkring på gården, och jag blev förvånad över hur mycket fammo kom ihåg från den tiden hon jobbade där. Det var ändå i början av 50-talet, så börjar bli några år sedan.

Det var lite som att komma tillbaka i tiden när vi vandrade omkring där. Välkantade gräsmattor och krattade grusgångar. Statyer i trädgården. Och så byggnaderna förstås. Det var en mycket intressant förmiddag för mig, jag älskar att höra historier från förr.

Från Åminne åkte vi vidare till Wiurila, en gård som i princip gränsar till Åminne, och som idag väl är mest känd för sin golfbana. Gårdarna, tillsammans med en tredje gård, Vuorentaka, ägdes i något skede under 1800-talet av samma släkt, Armfelt. Vi åkte omkring på gamla sandvägar och kikade lite, men tyvärr kommer man inte in i någon av huvudbyggnaderna. Vilket skulle varit intressant. Men det var kul ändå att se sig omkring lite.

När vi åkte tillbaka hemåt körde vi gamla Bjärnåvägen, samma väg fammo cyklat i början av 50-talet när hon hade ledigt och skulle hem till familjen i Tenala.

Hemma igen avslutade vi med mat och kaka som mamma hade fixat. Samtidigt passade vi på att fira morsdag. Måste säga att jag väntar på nästa år då vi är färdiga med huset och jag kan bjuda mamma på mat på morsdagen, istället för tvärt om.

Efter en lång dag av bara nöje hoppade jag på kvällen in i arbetskläderna, lånade mammas och pappas gräsklippare (jo jag stuvade in den i min bil), och klippte sen vår gräsmatta för första gången. Ja eller mestadels består den av mossa, men iaf. Började bli sådär akut lång, och vi har inte ännu fått fixat en egen klippare. Tur att mamma och pappa bor nära :)

På insidan av huset fortsätter vi med samma uppgifter, jag spacklar och slipar, och sambon lagar ihop hålen i badrums- och bastuväggar med murbruk. Sakta men säkert eller hur det nu var…

Huset – 6.5.2018.

De två sista veckorna har varit väldigt frustrerande för mig. Sen golvet blev gjutet för två månader sen, har vi sysselsatt oss med samma sak. Slipa slipa slipa. Och nu började det ta emot så där på riktigt. Att aldrig se något framsteg, att aldrig kunna säga att vi gjort nånting annat, att vi kommit någonvart, och att aldrig få göra något annat än att slipa och vara dammig från topp till tå.

Jag hade väl någonstans på ett rationellt plan förutsett att det här kommer hända i något skede. Att jag kommer tappa tålamodet. Men att just den här fasen i projektet faktiskt skulle ta så här länge så hade jag inte anat.

Riktigt bara slipat hela tiden har vi ju inte gjort heller, även om det känts så för mig. Sambon har hamnat fixa och trixa ganska mycket där på badrumssidan för att gå det gamla att gå ihop med det nya. Plus att det gått åt en hel del tid till att tilläggsisolera.

Hur som haver så har inte ens den här vetskapen kunnat få mig på bättre humör de senaste veckorna. Det har inte varit något roligt alls att åka ut till huset. Det har varit tvång, inte motivation, som fått mig att sätta mig i bilen och åka ut efter jobbet. Och dessutom har sambon varit fast extra på sitt vanliga jobb den senaste tiden, så jag har varit där allena i veckorna. Vilket i sig inte är ett problem, men känner man sig omotiverad så är det hemskt lätt att låta bli då man inte har den andra där som pushar på.

Men igår kunde jag i alla fall börja på med någonting annat än den där förbenade slipningen. Nämligen spacklandet. Inser nog att spacklandet kommer leda till mera slipande, men det försöker jag aktivt förtränga just nu. Ingav mig lite hopp om att vi faktiskt kommer framåt, även om det går väldigt långsamt.

Sen var jag nära att totalt ge upp igår då jag spacklat ena sovrummet klart, och hade bara en bit ovanför dörren kvar, och det visade sig att vi igen måste förstöra innan vi kommer vidare. Det hade spruckit i skarven mellan två skivor, och det var omöjligt att få bort den gamla glasfiberremsan för hand. Så sambon kom med laikan i högsta hugg igen och eliminerade halva skivorna och allt… Jag förstår ju liksom att det är nödvändigt, men samtidigt skulle jag bara velat sätta mig ner och gråta. Kan det liksom aldrig bli så långt klart att vi inte hamnar riva för att komma framåt?

Som tur har min sambo väldigt långa nerver med såna här saker. Och väldigt långa nerver med mig som beter mig som en 5-åring på julaftonsmorgonen… Men jag kan inget annat än att erkänna det. Jag har svårt att hålla slutmålet i sikte då ett projekt är så här långdraget.

Och i ärlighetens namn vet jag inte riktigt hur jag ska komma över det här heller. Jag tror det kommer kännas frustrerande för mig ända tills vi kommer till typ ytmaterial. I det skedet händer det saker snabbt. Som syns. Så jag lever på hoppet om att min gnista kommer tändas på nytt senast i det skedet. Just nu är det bara pakkopulla, och det är bara att acceptera.

För att inte helt tappa tron på projektet har jag nu varvat det med lite trädgårdsarbete. Det är terapeutiskt att vara ute och kratta lite mellan varven. Det är tid bort från renoveringen, jag vet, men ack så nödvändigt för mitt eget välmående.

Tidtabellen för hela det här projektet, och när vi planerar flytta in, är det som verkar intressera folk allra mest. Tyvärr har jag inget svar på den frågan. Det blir när det blir. Vi har som tur ingen deadline, vi kan bo kvar i lägenheten så länge vi behöver, så det får helt enkelt ta den tid det tar. Vi hoppas att kunna flytta in ”under sommaren”, vilket kanske mer realistiskt sett är i slutet av sommaren i så fall. Men blir det inte då, så blir det inte. Det är begränsat vad två amatörer kan åstadkomma på tumanhand med alltför få timmar i veckan :)

Men för att nu få in lite positiv anda också så här på söndagsmorgonen, så kunde vi faktiskt igår avnjuta vår första grillmat på egen terass! Det är nånting som jag saknat enormt under de här tio åren i lägenhet. Att inte ha något utrymme på utsidan. Och att inte få ha en ordentlig grill. Grillmat hör sommaren till, och kommer underlätta matlagandet under renoveringen också. Så behändigt och snabbt att bara kasta någonting på grillen liksom. För matlagningsmöjligheterna är ju i övrigt inte så häva för tillfället.

Idag åker vi ut till huset och fortsätter med ytorna på insidan. Plus att vi måste reparera taket lite. Sambon började redan igår kväll och böt ut lite skruvar. Ni kommer kanske ihåg att jag skrev om det tidigare i våras, att smältvatten trängde in under plåten och droppade ner via vinden in i köket? Det här måste nu fixas till, så vi inte får samma problem igen.

Valborg.

Hade en skön, men allt annat än lugn, kväll hos mamma och pappa igår. Brorsdottern var på plats och höll oss igång. Länge sen jag skrattat som igår. Ni vet sådär okontrollerbart i en hög på golvet tills luften tar slut? Att man ändå älskar den där ungen ❤️

Annars så drack vi ett glas skumppa, åt tacos och avslutade med mammas munkar och mjöd.

Vid halv tio var både jag och fröken ganska färdiga, så vi kröp båda ner i sängen, läste saga, och somnade…

Tyvärr hamnade jag stiga upp och köra hem sen ännu. Skulle varit skönt att fortsätta sova. Var sååå trött efter några korta nätter och intensiva dagar. Men kunde ändå inte sova idag, sådär som vanligt. Nu ligger jag i soffan och kollar senaste avsnittet av Grey’s medan jag väntar på att sambon skall vakna. Sen bär det av till Tenala, tillbaka till renoveringsprojektet som stått ganska stilla den senaste veckan.