London dag 1.

På grund av fyra intensiva dagar i London och lite sömnbrist de senaste två nätterna har jag inte lyckats producera något inlägg förrän nu. Men var bara lugna, Londonuppdateringar kommer sakta men säkert.

Så att inte ett inlägg blir sju kilometer långt så delar jag upp det, en dag per inlägg. Så kanske ni orkar läsa allt också :)

På fredagmorgon förra veckan var det start mot flygfältet halv fem. Eftersom vi lyckats samla på oss en del Finnair poäng med våra södernresor de senaste åren, så hade vi på skoj uppdaterat oss till business class på vägen till London. Detta betydde bland annat att vi fick njuta av frukost i lugn och ro i loungen innan vi lyfte.


Största orsaken till att åka iväg till London från första början var chansen att flyga med Finnairs nya stora Airbus 350. Att sedan flyga den i business var ju en extra bonus. Och en rolig grej, som man annars inte har möjlighet till. Snabbt skulle man dock kunna vänja sig med det, speciellt på längre resor. Att ha sin egen lilla vrå och kunna ligga raklång är nog superlyxigt. Och med både mat, dryck och underhållning framför näsan. Inte illa alls.

Som jag redan rapporterade om tidigare så satte ju fredagens explosion i tunnelbanan i London fnurr på våra planer för en stund. Vi var lite tveksamma till om vi skulle ha möjlighet att ta metron in till centrum som planerat. Men när vi väl landat och fått bagaget, så blev det efter lite efterforskningar klart att linjen in till centrum löpte som vanligt. Så vi hoppade på metron och åkte in till Victoria Station, helt som planerat. Lugnt och rätt så tomt på tåget var det, men vet inte om det berodde på vad som hänt eller om vi bara råkade åka en passlig tid.

Från Victoria hade vi ungefär 900 meter till hotellet som låg i Pimlico, en aning sydväst om absoluta centrum. Vi kunde ha hoppat på en annan linje från Victoria, som skulle ha tagit oss till stationen i Pimlico, men vi bedömde att det inte var värt besväret med allt bagage, för att vinna bara 500 meter. Så vi kånkade bagaget i en knapp kilometer till hotellet, Sidney Hotel.

Hotellet var summa sumarum helt okej. Vad man får i London för pengarna är ju inte riktigt vad man är van med här hemma, men åtminstone hade vi ett riktigt nyrenoverat rum. Även om det var minimalt och man fick lite klaustrofobikänningar i vessan…

Servicen och bemötandet i receptionen var dock inget att hänga i julgranen. Ingen som hälsade då man kom in eller gick ut. Dåligt med information då vi checkade in. T.ex. så fick vi ingen info om vilken tid frukosten serverades och var den serverades. Och på tal om frukosten. Som enligt beskrivningen skulle vara en full continental breakfast… Det var ganska långt ifrån sanningen. Vi åt toast med marmelad, croissanter och konserverad frukt till frukost i tre dagar… Men det är bara att ta seden dit man kommer. Och det finns ju english breakfast att få på alla matställen, så svälta behöver man ju nog inte :)

Läget på hotellet var riktigt bra. Och låg på en ganska lugn gata. Metrostationen som sagt 400 meter bort, och en busshållplats precis utanför. Bussen tog oss smidigt in till centrum, till Trafalgar Square. Dock var det inget bra alternativ under rusningstiderna, då gick det betydligt snabbare med metron.


På tal om metron så är den ju nog faktiskt behändig att ta sig runt med i London. Finns inte många ställen man inte kommer med den känns det som. Vi använde den flitigt med våra laddningsbara Oyster Cards. Billigt, enkelt och snabbt. Kan inte påstå att vi kände oss rädda att åka den heller, med tanke på vad som hänt på fredagen. Men lite mer uppmärksam var man nog, jag i alla fall.

Men tillbaka till fredagens program. Efter att vi lämnat bagaget på hotellet så tog vi bussen in mot centrum och steg av i Westminster vid 10 Downing Street.

Därifrån vandrade vi ner mot River Thames, och gick sedan längs floden en bra bit, före vi vände och tog oss mera in mot centrum. Genom Covent Garden och vidare mot Trafalgar Square. På vägen blev det paus för mat och dricka på en tvättäkta engelsk pub.

I det här skedet var klockan redan sen eftermiddag, och vi tog metron tillbaka till hotellet. Det var dags att göra sig redo för kvällens höjdpunkt (eller resans om ni frågar mig!), musikalen Mamma Mia Novello Theatre.

Mina förväntningar fylldes, och lite till, som ni kanske förstod. För det första så ÄLSKAR jag ju Mamma Mia sådär helt i största allmänhet. Filmen, sångerna, uppsättningen på Svenskis… Ja det är helt enkelt en av mina favoriter. Säger jag att jag sett filmen 50 gånger så överdriver jag inte det minsta. Och den här versionen var ju sannerligen ingen besvikelse den heller. Feelisen var verkligen på topp, jag kan orden till alla sångerna så sjöng ju med för fullt hela tiden, och dessutom så funkade skämten och humorn extra bra. Jag vågar påstå att till och med de icke musikalfrälsta i sällskapet hade kul.

Dock har ju storyn också en tyngre lite sorgsen sida, så föga överraskande började tårarna bränna bakom ögonlocken då de första meningarna av Slipping Through My Fingers löd i teatern. Och redan då visste jag ju vilken sång som kommer som följande. Så det krävdes inte mer än de första noterna av The Winner Takes It All innan tårspjällen var fullt öppna. Vet inte vad det är med den sången och stämningen kring den som gör att jag gråter som en bebis varje gång jag hör den.

Men alltså ja, föreställningen var SUPER! Att både få skratta och gråta under en pjäs är något positivt för mig. Betyder bara att jag blivit berörd av det jag sett och hört. Så släpa för Guds skull med era män och se den om ni befinner er i London, även om de påstår att de inte är intresserade. Rekommenderar varmt!

Efter föreställningen var jag lite lätt ”high on the music” så att säga. Gick längs med gatorna mot bussen nynnandes på sångerna, och kände mig väldigt nöjd med vår första dag i London.

Fortsättning följer under de närmaste dagarna, så stay tuned för London dag två tre och fyra…

PS. Åsa, och andra språkpedanter, jag beklagar eventuella stav- eller syftningsfel på förhand, är för jetlaggad för att orka spellchecka just nu ;)

London update.

Eftersom många frågat och varit oroliga för oss här i London, så tänkte jag göra en liten uppdatering om läget här igår.

Ungefär en halvtimme innan vi landade på Heathrow igår så nåddes vi av nyheten om en explosion i tunnelbanan här i London. Jaha tänkte vi, det här var ju typiskt. I det här skedet hade vi ingen mer information om vad som hänt, eller hur omfattande det var. Och hur kallt det än låter så funderade vi mest på hur vi skulle ta oss till hotellet om tunnelbanan står stilla. Så vanliga är de här händelserna idag. Man knycker sig liksom inte ens…

När vi landat och fått våra väskor så hade det klarnat så mycket att ingen hade dött i explosionen, och att den hade varit ”liten”. Jag luskade också ut via tunnelbanekartan att Parsons Green inte låg vid den linjen som skulle ta oss in till Victoria Station.

Så vi tog oss modigt ner till plattformen och hoppade på tåget in mot centrum. Visst kändes det lite olustigt, och man hade kanske mer koll på sin omgivning än vanligt. Men samtidigt så märktes det inte av där vi rörde oss att något hade hänt. Ingen panik, ingen kaos, inga pådrag. Och vi kom tryggt och smidigt fram dit vi skulle.


Beredskapen höjdes här igår efter att dådet blev bekräftat som en terrorattack. Hur det nu märktes i gatubilden kan jag inte riktigt säga. Visst såg vi en hel del polisbilar på utryckning igår, men själv tyckte jag inte att mängden var något utöver det normala för en storstad. Patrullerande poliser stötte vi inte på alls egentligen.

Däremot har ju så gott som alla klädaffärer, snabbmatsrestauranger, matbutiker och turistattraktioner i centrum en eller flere vakter placerade vid ingången. Det har de säkert haft en tid redan, men känns lite lessamt att det faktiskt kommit till det. Vad är det för fel på världen?

Trots det som hände igår så har vi inte ändrat på våra planer alls. Folk har bett oss vara försiktiga, och jo, det försöker vi ju vara. Men sen igen, hur skall du kunna skydda dig själv mot något sånt här? Då kan du liksom inte röra dig nånstans. Och även om vi har min hurtbulle till sambo med på resan, så inser till och med han att vi inte kan gå till alla ställen. Vi har inte tid för det då man vill klämma in en massa saker på tre och en halv dag. 

Och att avbryta resan och komma hem har nog inte ens slagit oss tror jag. Säkert hade situationen varit annorlunda om explosionen hade ”lyckats” och skadorna och offren hade varit större och flere. Men just nu så kör vi bara vidare med våra planer som vanligt, och hoppas helt enkelt på det bästa. Att gå och fundera på det hela tiden går inte, då skulle man som sagt inte kunna göra nånting.

En riktigt skön lördag till er alla, vi skall snart aktivera och gå på frukost, och sen bär det av på dagens äventyr :)

En weekend i London.

Jag börjar sådär sakta känna mig som en människa igen, och jag hoppas verkligen att det håller i sig. Imorgonbitti flyger vi nämligen iväg till London över helgen! Skall bli grymt kul, då jag inte varit där förut. Men jag vet också att jag kommer vara helt slut när vi kommer hem. Vi har en hel del program inplanerat nämligen. Men det är ju som det brukar då man åker på stadssemester. Ser i alla fall fram emot de kommande dagarna väldigt mycket!

Kappsäcken är färdigpackad. Dock känns det som att nånting fattas eftersom jag inte lyckades fylla den till hälften ens… Men mera plats för shopping på det viset förstås ;)

Ljuset i tunneln.

Sakta men säkert börjar livet återvända. Nu skall vi inte ropa hej förrän vi är helt torrskodda över bäcken, men som sagt, hoppet lever. Kändes lite si som så med det igår ännu.

Nu har medicinen börjat ta på, kan svälja igen utan grymma smärtor, och öra har slutat värka. Laddar med vitaminer och vila. Och tänker köra på det ännu en tid framöver. Hostan är ännu och irriterar, och vill inte riskera att tappa rösten flera gånger. Det är så grymt frustrerande.

Så söndagshälsningar från soffhörnet bara :)

Antiklimax.

Jaha hörni, här hade jag tänkt följa upp nyheten från häromdan med lite mera detaljer och planer kring huset. Är sååå ivrig att ni vet inte heller! Men så har jag inte orkat…

Jag är sjuk igen. Har varit det nu mer eller mindre sedan slutet av juli. Men det vet ni kanske för har ju beklagat mig om det några gånger här på bloggen också.

På måndagen fick jag tillbaka flunssan som jag äntligen hade blivit av med för 1,5 vecka sen. På onsdagen gick jag till läkaren för att jag hade haft grymt sjukt i högra örat och hela sidan av huvudet några dagar. Resultatet av det var örondroppar (antibiotika) för att behandla en öroninflammation. Kommer inte ihåg att jag nånsin ens skulle ha haft öroninflammation som barn…

Nå sen igår började mitt halsont kännas värre. Levde på Mynthon och drack vatten hela tiden för att överleva. Rösten försvann, och jag låg hemma och var tyst. Försökte övertala mig själv om att det inte är angina jag har. Eller tonsillit eller vad det nu kallas i dagens läge. Angina kallades det i alla fall när jag var barn, för då hade jag det ganska regelbundet. Som vuxen har jag haft det kanske ett par gånger, så jag vet ju hur det känns. Tyvärr.

Imorse kollade jag mig själv i halsen och kunde inte mera låtsas som att jag inte behövde gå tillbaka till läkaren. Via företagshälsovården fick jag ingen tid, så bokade tid privat istället. Länge leve försäkringar, hehe ;)

Därifrån kom jag för en timme sedan med ytterligare ett antibiotikarecept. Diagnos: tonsillit. Troligtvis då. Togs lite blodprover också (grymt stolt över mig själv att jag klarade det utan att få obehag, kallsvett eller att svimma!). Nu hoppas jag bara att läkaren inte ringer och berättar att det är typ mononukleos. För det skulle jag verkligen inte ha tid för.

Planen för helgen är nu då att fortsätta äta piller, desinficera lägenheten och vila vila vila. Om en vecka SKALL jag nämligen åka till London. Sjukling eller inte så iväg skall jag. Punkt. Wish me luck…

En stor dag.

Äntligen, efter år och åter år av projekt som inte blivit av, kan vi från och med idag titulera oss HUSÄGARE! Känns så sjukt stort, samtidigt som det känns helt som vanligt. Som om alla pusselbitar äntligen fallit på plats. Som om vi hela tiden väntat på just det här huset, på just det här stället.

Efter 10 år som ”stadsbo” är det dags att styra kosan tillbaka hem, hem till Tenala. Och det känns så väldigt rätt. Visserligen får vi vänta ännu en stund på att slippa in i huset, och sedan blir det lite renoveringsprojekt, men till nästa sommar senast är vi Tenalabor på heltid. Cant’t wait!

En kräftskiva.

På fredag kväll åkte vi ut till skären. Första gången sen midsommar, tro det eller ej. Har liksom inte funnits tid. Men extra skönt att åka ut på grund av det.

Med båten fullpackad med mat och mänskor åkte vi ut i fint väder. En härlig kväll, om än lite myggig. Vi njöt av mat, solnedgång och sällskap, men sökte oss sen under täcket ganska tidigt.

På lördagen hade vi några små projekt som vi pysslade med, men annars blev det lite terasshäng, lite yatzy och några omgångar mölkky.

På kvällen var det sedan dags för årets kräftskiva. Och vi hade faktiskt en superlyckad kväll. Kräftor och skratt i mängder.

De segaste höll igång till 5-tiden på söndagmorgon. Själv fick jag inte sömn ordentligt före 9-tiden. Och kunde lätt konstatera idag att jag är för gammal för att klarar av sånt nu för tiden. Trots tio timmar sömn inatt var det rysligt jobbigt att stiga upp imorse nämligen. Men kanske man är tillbaka till normalt igen imorgon, om man så småningom börjar söka sig i säng :)

Nytt i bokhyllan.

Låg och slösurfade i soffan här en kväll och plötsligt hade jag hittat in på Adlibris sida. Kikade runt lite, och kunde ju inte låta bli att klicka hem lite ny höstläsning.

Igår hämtade jag ut paketet från posten, och nu kan jag inte bestämma mig för vad jag skall göra. Helst skulle jag både sticka och läsa samtidigt, men det går ju inte riktigt… Kanske jag hamnar ge det här med ljudböcker en ny chans? Har testat några gånger tidigare, men märkte då att jag inte riktigt klarade av att hålla koncentrationen på boken. Hade ju händerna fria och kunde syssla med miljoner andra saker samtidigt. Det var liksom som om de manliga anlagen tog över i det sammanhanget ;) Men som sagt var, borde väl ge det en ny chans i något skede.

Hur som haver så tror jag de nya pärmarna får stå kvar i bokhyllan ett tag. Så länge stickinspirationen håller i sig så skall jag försöka färdigställa några projekt.

Silverjungle klädparty.

Ett gäng härliga kvinnor samlades här hemma hos mig idag för att pilla på och prova Silverjungles nya kollektion. Några väldigt roliga timmar hade vi, och något smått blev det ju beställt också… Hehe. Ser med spänning fram emot tilläggen till kollektionen som kommer under hösten. Har på känn att garderoben kommer att fyllas på ytterligare lite i det skedet ;)

Några foton hann jag inte knäppa, vi hade alltför bråttom med att prova kläder för att jag skulle ha kommit ihåg det. Men ovan ett smakprov från vårens kollektion. Och nedan en bild på dagens tårta.

Nu har vi just kommit tillbaka från med sambon. Blev en middagsdejt såhär Forneldarna till ära. För något mer firas än det blir det inte för oss i år. Känner att det varit så mycket program de senaste helgerna, och det fortsätter dessutom i september igen, så idag behöver vi en paus. Istället kommer vi åka iväg på bio en sväng, och sedan troligtvis somna i varsitt sovhörn när vi kommer tillbaka.

Vardagen rullar på.

Börjar vara slut på semestrar nu och vardagen på jobbet har lugnat ner sig lite. Sakta men säkert skall man väl vara i kapp energimässigt, så man inte skulle sitta och gäspa genast när klockan blir eftermiddag.

Förutom de där obligatoriska vardagssysslorna har vardagen här hemma också ”lugnat sig” lite. Känner att jag försökt hålla mig sysselsatt om kvällarna hela sommaren för att inte behöva sitta sysslolös här inne i lägenheten. Men nu då hösten närmar sig börjar det kännas skönt att sitta hemma lite mera igen. För det mesta med något sticke i högsta hugg. Och skall det fortsätta vara såhär kyligt på morgnar och kvällar så kan det nog behövas nya yllesockor.

En liten bit av sommar fick jag ändå in ikväll då det blev plåtbröd från Pub Niska till middag. Måste passa på så länge de ännu har öppet. Så grymt gott!